Vi är lika ensamma inuti, men vill inte visa det utanpå. Även om jag har andra som kan bota min yttre ensamhet så kommer ingen in och ingen kommer in i din ensamhet heller. Vi skulle kunna vara så mycket för varandra, du och jag. Jag tror att du känner det ibland också, men varför skulle man våga när man har så mycket att förlora? - men du vet att vi har lika mycket att vinna...
Halv åtta imorse vaknade jag... Ovanligt bara det. Sedan steg jag upp för att jag upptäckte att det snöade, så jag fotade det. Kunde inte somna om, så jag öppnade fönstret och satt och stirrade ut på den fallande snön i några timmar medan jag tänkte på lite allt möjligt. Och hur mycket som faktiskt hinner hända på ett år.
Förra lovet spenderade jag mesta tiden med Samuel och Gustav, och jag har inte träffat Gustav annat än på Ica en gång tvärt nu under lovet. Samuel har jag ändå träffat två gånger, men det är ändå inte som förra lovet. Och det är verkligen inte för att vi är ovänner eller något (inte vad jag vet iaf. xD), utan mest bara för att alla har andra saker för sig.
Jag borde egentligen läsa Pride & Prejudice idag, men jag orkar verkligen inte. Jag tänker gå ut och snurra i snön, bara för att jag kan! Gör samma sak du! :) Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar