Där elden falnar (men fortfarande glöder) (Lars Winnerbäck)

Jag har under september:

- Utvecklat en vana att döpa alla mina blogginlägg till låtar som jag lyssnar på medan jag skriver. Så ifall du vill ha den ultimata förståelsen för mig så ska du lyssna på låten som blogginlägget heter och samtidigt läsa :) Då får du hela känslan rätt, jag lovar!

- Bloggat mer än jag någonsin gjort någon månad. Och nu pratar jag nästan tiodubbelt mer än vad jag brukar göra.

- Lånat ett Tori Amos album(Under the pink) av Gustav, som jag nu lyssnar på när jag ska sova. Mm, me like.

- Utvecklat en "mhmmm, me like alot"-känsla för Caroline :] (Även om hon nu är anti Lasse :/)

- Gjort en del saker jag ångrat, men jag har insett att världen inte går under. Jag tänker fanimej inte bli höstdeprimerad i år! Nu ska jag försöka göra det bästa av allt, utan att ha för höga förhoppningar. Det roliga ligger i det spontana, impulsiva och i känslan att höra hemma någonstans.

- Dansat i regnet och förundrats över höstens färger

- Insett att jag har underbara vänner, vad jag än må ha sagt om dem förut. Jag är så fruktansvärt uppåt idag, så jag liksom känner att det typ sprutar kärlek om det här blogginlägget

Tjaa, jag har gjort så fruktansvärt mycket den här månaden. "Det gick så sakta, tog sån tid, varenda vecka var ett år" - och JAG menar det på ett positivt sätt. Det har gått så fruktansvärt sakta, när jag tänker på hur mycket jag har hunnit med.
Imorgon är det oktober! Oktober! Det är ju... nästan november ;)

På min "Åh, jag vill!"-lista just nu hamnar:

- Sjunga stämsånger
- Lukten av första snön
- Stjärnklart + varm choklad/te + någon annan och en filt utomhus (och en himla massa kläder)
- Kramas
- Lars Winnerbäck 17/11
- Scrubs säsong 4 & Heroes S2E2
- Vantar och halsduk

Det enda jag ogillar med att skriva nya blogginlägg så pass ofta är att jag är rädd att folk inte hinner läsa det jag skrev innan. Eller att folk inte orkar för att jag typ skriver för mycket. Skäms! Ni orkar läsa allt! (A) :)

Socker (Kent)

(Haha, jag ser verkligen tjock ut. Jag tröstar mig med att det kanske var en dålig vinkel)

Wille och Joh kom förbi mig när jag nyss hade vaknat och krävde mig på fika och sedan for de igen. Resten av dagen spenderade jag på att städa, tror jag. Eller nä, jag spelade piano också.

Mysig kväll med kladdkaka och Singstar, och lite allmänt flummande xD
De värsta skratten kom åt två kort som blev tagna under kvällen.

Fast ett var det bara jag (och Carro till 50%) som låg på golvet och skrattade åt :P

Haha, Daniel och Carros miner är underbara!

För övrigt så kommer Elias och Samuels "Don't cha" komma upp i huvudet varje gång jag hör originalsången (nog för att det inte är speciellt ofta, måste jag försäkra er om)! Åh :)

-

"Tell me what I'm supposed to do with all these leftover feelings of you"

Kom änglar (Lars Winnerbäck)

Idag är verkligen en "kom änglar"-dag...

Jag har spelat Hallelujah (i tre olika tonarter, för jag kunde inte bestämma vilken som var bäst) i typ en halvtimme och jag har gjort små försök till att städa, men det har inte gått något vidare.

-

Elvis never could carry a tune
she thought about this irony as she stared back at the moon
But if the silence takes you
Then I hope it takes me too
So Brown Eyes I'll hold you near
Cause you're the only song I want to hear
Running over the same old ground
What have we found?
The same old fears
Wish you were here

True love is cruel love
and you would if I would
but you never would
Yeah I'm sorry I was late
Well I missed the train
And then the traffic was a state
But I can't be arsed to carry on in this debate
But head and heart doesn't always agree on what to feel

Du hade mist den första illusionen
om den största myt vi hört sen vi var små.
För min del var problemet av en helt annan natur,
för krogen stängde redan klockan två.
Jag har visat var jag står
När du går så följer jag med dig
Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt
Natten som kom sov du vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
Om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt
och om någon att beröra.
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
Och som jag önskar att du var här nu
Jag vill bara höra dina hjärtslag
Och som jag önskar att vårt krig tog slut
Jag har lärt av mina misstag
Och du är lika ensam som jag

Wonderwall (Oasis)

Kom försent till engelskan idag. Jag ville dra ursäkten "I'm sorry I was late, but I missed the train and the traffic was a state" för att liksom vara lite musikalisk i mitt misslyckande med att komma med rätt bussar, (även om mitt citat nu handlar om ett tåg, men vem bryr sig?), men det kom inte riktigt fram... Synd, jag tyckte att det hade varit lite roligt ^^

Jag ångar ibland att jag är så impulsiv, men det är oftast de mest impulsiva grejerna som får mig att må riktigt bra också.

Efter skolan pratade jag lite med Mikael och sedan var vi några stycken som fånade oss lite lagomt på torget, och det var faktiskt rätt härligt, vad folk nu än må tycka.

Sedan raggade Carro hem mig med förslaget om att äta scones till middag, men hon lurade mig :/ Men det kanske var lika bra det ;) Förutom att jag blev tuggad på hälarna av Leif (som även tuggade på andra saker), så åt vi scones och drack te och såg Amelie :) Åhw, det var riktigt mysigt. Det var skönt att inse att vi kunde umgås utanför skolan, och att jag liksom inte behövde låtsas vara någon annan för att ändå accepteras. Riktigt skönt, faktiskt. Kändes synd att behöva fara så "tidigt", även om jag typ har varit med henne nästan hela dagen xD Men jag åkte med bussen och sedan sprang (!) jag mina 2 km hem :D Är helt ensam hemma, så jag ska spela piano och sjunga sådär högt som jag aldrig vågar göra annars!

För övrigt så har min mobil varit helt fucked up idag. Har inte gått smsa/ringa varken till eller från. Det har varit som att vara utan mobil en hel dag, men nu har jag faktiskt fått igång den. Tack och lov, kära mobil, nu kan du och jag spendera kvällen tillsammans <3 onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp0.blogger.com/_-iizSWxsWTc/Rv11HQt0uPI/AAAAAAAAAEU/RMi8jf4g9js/s1600-h/egon.jpg">

I can't see New York (Tori Amos)

Åhwie, jag känner mig uppåt idag ^^

Torsdagar är sega. Imorgon kommer vara segt. Jag känner det på mig. Men jag kanske klarar mig ändå. Det beror på hur folk beter sig mot mig.
Jag försöker ladda upp fler bilder till min blogg, men det går inte speciellt bra alls :/

För övrigt har jag haft en impulsdag idag, och jag har varit nära på att säga saker som jag tror att jag kanske skulle ångrat sen. Bara glad att jag inte hade tid att gå på stan idag och köpa massa onödiga saker! Åh, och jag hoppas att folk vill hitta på saker med mig i helgen! Snällasnällasnälla!

That's what friends are for

Igår fick jag prata lite med min ängel och sedan fick jag prata lite med mitt msn-/smsoffer. Det gjorde min dag mycketmycket bättre. Sedan idag fick jag vara med Louise :) Det behövdes verkligen ^^ Hahaha... Vi är snygga ;)

Caring is creepy

Jag har varit jättenere idag, men det vände en stund efter skolan slutat.

Egentligen vill jag krypa under en filt med min finafina smsvän, eller kanske kan jag och min pratkamrat våldgästa Hubbabubba och dricka te igen (bara för att det var riktigt mysigt och jag gillar spontanitet). Eller det vore underbart att få ett till samtal mitt i natten som varar mer än tre timmar, oavsett hur nyktert eller onyktert det än må vara. Fast mest nice vore nog att hitta en person som man känner att man verkligen hör ihop med igen. Oavsett om det är en vän eller en kärlek så vill jag känna samhörighet med någon igen.

Let it be

Första dagen på skolan då jag verkligen inte orkar låtsas längre

Cowgirl in the sand

Idag har jag varit in till stan för att handla munsårskräm, för jag har munsår för första gången på jättelänge. Mamma tror att jag mår dåligt. Jag har sett Garden State. Hon är typ som jag, lika konstig, fast hon var lite sötare. Så jag blev liksom uppmuntrad av den. Den fick mig som att inse att jag förmodligen inte är den enda som känner igen mig i den rollen. Jag har fått världens lust att städa, men jag är för lat för att orka göra något åt mitt privata kaos. I övrigt så smsar folk mig, och jag vet inte vad jag ska svara. Helst vill jag bara sova. Eller att någon ska komma hit, eller bjuda hem mig till dem, bara för att prata. Kanske erbjuda en eller massor med kramar och bara prata om allt dåligt och bra i livet. Jag får en bild av att en filt är med i bilden också. Det vore mysigt.
Men jag kanske får göra min mysighet själv ^^ Med en filt och lite te. Men det lät faktiskt mysigare med kramar och någon att prata med...

Kaos är ett bra ord. Det beskriver många saker: mitt rum, mina känslor, mitt utseende atm, det jag lyckas vara ensam om att skapa i alla vänrelationer eller andra relationer för den delen också.

Samson

Ju närmre man låter någon komma en inpå livet, desto mer skada kan de göra.
Jag har inte haft något problem med att låta folk komma mig nära, utan jag berättar - de lyssnar, de berättar - jag lyssnar. Det är precis så jag vill ha det, men jag har insett att det är så man får de riktigt stora problemen. Oftast är det mitt fel, för det har jag fått berättat för mig.
Men folk inser inte att de sårar mig, eller att jag sårar mig själv.

Det som stör mig lite är att folk tror att jag är jättelycklig. Se på mig; jag är INTE jättelycklig, jag låtsas att jag är det för att ni ska orka umgås med mig. Och jag skulle gärna berätta ALLT för någon, om inte alla skulle döma mig utifrån det jag sa. Jag har ingen jag kan berätta allt för, för att ingen vågar berätta allt för mig. Jag vill ha en både ge & ta-relation, och jag får det aldrig för att folk inte vågar berätta även de dåliga sakerna för mig. Om det skulle bli så att man fick berätta precis vad som helst, och man visste att man ändå skulle fortsätta vara vänner... åh, det vore skönt. Men det kommer aldrig att hända. Mina tankar får jag istället formulera kryptiskt i min blogg, som ingen ändå läser, och jag klarar det snart inte längre. Jag behöver verkligen prata med någon, få släppa ut allting som finns inom mig. Jag har funderat på att gå till en psykolog, eller vad som helst. Bara för att få berätta, men det känns som att det finns folk med värre problem än att de inte har någon att prata med, så det skulle vara ett slöseri på deras tid.

Usch, jag är aningen för trött och upprörd för att skriva just nu. Det låter säkert... argt, eller någonting, och jag kommer säkert att ångra att jag la upp det här inlägget imorgon, men jag måste få det ur mig.

Total eclipse of the heart

Once upon a time I was falling in love
but now I'm only falling apart

Thank you for the music

Jag sitter och nynnar melodier i den tonart som datorljudet är i... Tragiskt, Nathalie, tragiskt...

Palace & Main

Kuskgrillningen igår var nice ^^ Det är precis sådär det ska vara. Inget krav på att faktiskt göra något speciellt, utan man kan sitta där och bara... bara vara...

I övrigt så är jag inte på topp at the moment, och jag förstår inte hur lång tid det ska ta för folk att förstå att jag faktiskt blir sårad på riktigt när de säger elaka saker. Men jag har fått höra TVÅ (två mer än vanligt faktiskt) snälla saker idag, och det är ett under hur mycket det verkligen betydde för mig. Vi kanske inte alltid visar hur mycket vi uppskattar varandra. Jag förstår inte varför det kan vara så svårt att säga något snällt? Jag mår ju bara dåligt om jag säger något elakt, ens på skämt. Konstigt... :P

Ensam med mamma och pappa (som är sjuka och inte vill umgås) och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Känns som att det kommer att bli mycket dator ikväll :P

Beautiful

Efter gårdagens überbloggande (tre eller fyra inlägg) så kände jag att jag kanske inte behövde skriva något idag, men det kändes så tråkigt, så jag gör det ändå...

Whoo, jag vill ändra på mig själv ofta, men det går aldrig riktigt som jag har tänkt mig. Och även om jag tänker att jag ska ändra mitt sätt att vara, känna och tänka för att det stör och sårar andra människor så går det inte. Hur mycket jag än vill. Jag har försökt, men det fungerar inte. Jag fungerar inte om jag inte kan vara mig själv. Allt blir bara så fake, och jag vill vara naturlig. Acceptera att det är såhär jag är, och vet att jag inte är stolt över mina misstag, så kan vi fortsätta vara vänner.

Månadens erbjudande

(Vi har religion och Carro pratar om att hon gick in i kyrkan på Valborgsmässoafton och fick varmkorv):
"Jamen, jag menar: det behöver inte vara Guds korv!"

Skyll på stjärnorna

Vi såg en debatt om det här med "Muhammedrondellhunden" (eller var det mer än en?), och jag kunde liksom inte att undgå att tänka att antingen så hade konstnären, Lars Vilks, kanske inte alla indianer i kanoten om han inte fattat att folk skulle reagera så som de gör (speciellt när det nästan nyligt varit det här om karikatyrerna i Gyllandsposten), eller om han bara låtsas vara korkad för att folk ska tro att han är "oskyldig". Vilket som, så gillar jag det inte. För har det inte gått fram att muslimer inte riktigt ger en high-five när man kränker Muhammed så kanske man borde ta och öppna upp ögonen och se att alla inte riktigt värdesätter samma saker. Även om vi säger: "Jamen, vaddå? Jag skulle inte ta illa upp om någon gjorde en rondellhund som föreställde Jesus", så tror jag inte alls att det blir samma sak. I Sverige är det väldigt många som distanserat sig från kristendomen, och som tror på det när det passar, ungefär. Dessutom har de väl något som säger att man inte ska avbilda saker från religionen, och absolut inte Muhammed? Jag får kolla upp det lite mer.
Mer kontakt mellan kulturer och olika religioner tror jag i alla fall skulle vara positivt i alla sammanhang. Annars lär man sig inget om varandra, och då är det lätt att det uppstår sådana här "missförstånd" (inom citationstecken, eftersom jag inte riktigt tror att det var ett missförstånd). Han påstod väl att han "ville testa gränserna för tryckfriheten", men jag vill påstå att även om man får göra en del saker så kanske man inte bör göra det, och det här är ett sådant fall där jag tycker att om man kan tänka sig in lite i andras situation så borde man förstå att det är att gå över gränsen.
Även om det är tillåtet i lagen så finns det vissa oskrivna lagar man bör veta om och följa...

Nu kan du få mig så lätt

Orden sårar mer än ni tror idag, men jag låtsas att det bara gör lite ont. För det brukar faktiskt inte göra så ont som idag. Och andras skratt brukar inte påverka mitt humör lika mycket som idag. Det blir en helt osalig röra i mitt huvud av känslor som säger emot varandra, och jag tror verkligen att jag har alldeles för lätt för att påverkas av olika känslor.

Jag kan inte somna för att jag tänker på dig, när jag sover så drömmer jag om dig, när jag ser dig blir jag glad och när vi pratar blir jag lycklig. Och jag vill verkligen verkligen verkligen inte att det ska vara så, för jag vet att det är hopplöst. "För vem kan någonsin lära sig att älska ett odjur?"
Åh, Skönheten och Odjuret påminner mig om när jag var liten. Jag vet inte alls om jag tyckte att allt var lättare när man var liten egentligen... Kanske om man jämför med nu, men DÅ tyckte jag nog att det var lika jobbigt som jag tycker att saker är nu.

Och jag är glad att jag, trots att det kanske inte verkar så på det första jag skrev, har så bra vänner som verkligen finns där för mig och vill prata med mig. Det betyder mer än något annat just nu. Tack!

Wind

Jag sitter på skolan och har Digitalt skapande just nu, men jag är klar med det vi ska ha gjort klart nästa lektion, så jag tar mig friheten att blogga lite.

-

Jag är råpeppad på kuskgrillning på torsdag, och jag hoppas att alla (roliga människor) kommer dit! KOM DIT! (Om det nu är några roliga människor som läser min blogg ;) )

-

Jag hatar att inte komma ihåg namn. Piiiiinsamt att glömma ett namn och säga fel. Jag har lyckats med det en gång, och det var idag. Suck, men nu kommer jag inte att glömma det namnet...

-

För övrigt så fick jag någon sorts emotional breakdown tvärt idag, för att alla liksom inte var så snälla mot mig. :/

Family Values

Usch, den nya bilden som "presenterar" min blogg tar alldeles för stor plats, men jag orkar inte pyssla och ändra format och sånt just nu. Dessutom hoppas jag att ingen bryr sig :P

-

Jag har varit hos mormor och morfar idag, och det var kul att träffa dem. Mina småkusiner är rätt söta också, och jag har lyckats lova att jag kan vara barnvakt åt dem någon helg... Hmm....

-

Jag behöver städa. Back to reality imorgon, och det känns ändå rätt bra.
Även om måndagar är sega, så går en vecka rätt fort...

-

Jag vill ha mer bilder! MER BILDER!

Video killed the radiostar

:) Såg Bourne Ultimatum idag och före det åt jag middag med Svahn och vi var förbi hos Carro (och hennes mördarhundar) och drack te ^^ Efter bion var Martin jättesnäll och stannade med mig på stan i en timme ^^ Klockan är två, och jag vet inte riktigt vad jag gör vaken just nu, för jag är jättetrött! Mormor och morfar imorgon/egentligen idag!
Weeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

400 slag

Mamma bevisar att man faktiskt inte får säga vad som helst till henne, och ställer sig upp och tar en kudde och slår pappa medan vi ser på tv :P
-

Tänk att det verkligen kan gå såhär mycket upp och ned...
HAHA! Så länge det håller sig till upp, så är jag nöjd!

-

Jag har underbara vänner. Jag älskar dem!
Mikael, Gustav, Samuel, Martin, Lina, Carro, Albin, Louise, William, Linda, Daniel... Tack för allt ni gjort för mig den här veckan :) Jag har verkligen behövt er, och ni har funnits där för mig. Kanske var ni inte medvetna om det, men det behövdes och det har uppskattats.

-

Jag är så glad... jag skulle kunna pussa typ vem som helst. Nån random på stan, eller någon jag känner. Känns som att jag typ svävar på moln när jag går (kanske för att jag just har fått av mig mina onda skor) och jag vill verkligen inte falla ner.
Den här hösten verkar lovande. Alla andra höstar har jag blivit jättedeprimerad vid den här tiden, och nu är jag bara uppåt! Weehoo, hoppas det håller i sig. Håll tummarna, folks!

Hurt

Man undrar ibland om folk inser när de sårar en, eller om det inte ens tar upp en uns av deras tankar? När man själv tänker på någon(/något någon gjort) så mycket att man kanske börjar skratta eller gråta av ingenting, så hoppas man att den andra personen faktiskt ägnar åtminstone en tanke åt en själv, men man inser att förmodligen är det inte så. Förmodligen går man bara omärkt förbi. That sucks...

The Kill

Jag går sönder

I just want you to know who I am

Idag har tillfört många nya tankar och synsätt. Frågan är bara om jag kunnat ta in alla på en gång.
Och jag känner mig hur filosofisk som helst, eller något. Eller bara osäker på hur saker är...
Jag funderar på allt. HAH! Jag gick i trappen och blev plötsligt jätteglad för att jag kom att tänka på något som jag inte ens minns vad det var. Jag är väldigt känslig just nu, och mitt humör går verkligen upp och ner. På sistone har det faktiskt mest varit uppåt. Farligt uppåt, nästan. Jag sover inte så bra, för när jag lägger mig kommer alla de där tankarna. Jag förstår helt ärligt inte hur folk klarar av att somna. Jag ligger vaken till typ tre-halv fyra bara för att jag inte kan sluta tänka på saker och fundera på hur saker hör ihop och om jag är den enda som tänker på det, eller hur jag ska hantera saker och ting. Vad gör alla andra, som lyckas somna?

Sedan behöver jag kroppskontakt. Någon som vill ha en kram? Du får en, jag lovar!

I feel pretty

För två timmar sedan var jag fast besluten att jag skulle läsa Pride and Prejudice och sedan skriva om den. Jag kunde verkligen inte fokusera på att läsa, utan istället blev jag mer sur och sur över helt andra saker som hänt under dagen och under livet. Till sist orkade jag inte läsa mer, så jag la ifrån mig boken, och jag måste ha somnat direkt.
Vaknade nu, klockan åtta, och jag har haft en dröm som jag inte ska berätta vad den handlade om, men den fick mig i alla fall att inse att det viktiga är inte att göra andra nöjda, utan att göra sig själv nöjd. Och att om man kommer in på ett spår och inser att man valt fel, eller att man helt enkelt inte kommer längre på det spåret, så kan man faktiskt gå tillbaks och välja ett nytt.
Om man nu inte tycker att det är värt att kämpa för...
Jag kom ihåg en hel massa grejer från min dröm när jag vaknade, och jag tänkte att jag var tvungen att dela med mig av allt, för jag kände mig så glad och upplyst. Det var som en uppenbarelse, eller något... :P Men på de få stegen mellan sängen och datorn så hann jag glömma allt utom det där. Men jag kände mig så mycket bättre och gladare när jag vaknade. Jag pussade till och med min spegelbild (woah, jag vet... creepy...).

-

Innan min dröm hade jag verkligen bestämt mig för att jag inte skulle prata med någon före någon började prata med mig. Eller att bara vara tyst en dag... det vore skönt... Vet inte om folk skulle märka någon skillnad :P

Please don't talk to me, I fall in love so easily

Ingenting är enkelt, speciellt inte när det gäller mig. Jag är så osäker hela tiden. På vem jag är, vad jag känner, hur jag mår, vilket godis jag ska ta idag, hur jag ska hantera situationer. Ja, alla sådana där livsviktiga frågor... Hah, men man kanske inte vore intressant (försöker inte säga att jag tycker att alla ska tycka att jag är det) om man hade ett enkelt liv, och visste allt sådant där.

Just nu vill jag verkligen bara prata med någon, och det känns som att min blogg är den enda som orkar lyssna på mig hela tiden. Det tråkiga är att man aldrig får någon respons, vare sig av bloggen eller av de som läser (om det nu är någon som gör det?). Men jag kan bolla mina tankar med mig själv här, och jag kan ladda upp massor med bilder på mig själv och låtsas att folk vill se dem. Så länge jag kan låtsas så fortsätter jag vara lycklig.

Jag trodde ett tag att jag verkligen hade hittat något. Något att hålla fast vid, men det försvann liksom direkt. Och jag klänger mig fast, eller ger upp direkt, vilket jag alltid gör.

Pills

I hope my smile
can distract you
I hope my fists
can fight for two
So it never has to show
And you'll never know
-
One may think
we're alright
But we need pills
to sleep at night
We need lies
to make it through the day
We're not ok

Time for Heroes

Det är natt och tankarna börjar komma. Igår när vi höll på med projektarbetet så kände jag verkligen hur lite personlighet jag har. Alla som var där är liksom hur sköna som helst, och har humor och allt. Känns som att vad jag än gör så kan jag aldrig vara lika bra som de, för jag är så personlighetslös. Det enda jag gör är att jag anpassar mig efter de jag är med. Jag känner mig verkligen värdelös just nu. Känns som att jag inte passar in helt någonstans, eftersom jag liksom vant mig vid att kunna passa in överallt. Som en pusselbit som passar i alla pussel, men som inte har något pussel där den riktigt hör hemma. Bara en extrabit som finns där om man skulle behöva den.
Jag är en tragisk människa.

Dressed to kill

Ledig idag ^^ Jippie :)
For till Svahn och jobbade lite med vårt projektarbete, började se Serenity och sedan for jag hem ^^ Kortfattat, alltså. Det var nice!

När jag kom hem insåg jag att det var både norrsken och jättestjärnklart ute, så jag la mig med kudde och filt på studsmattan och låg där i nästan 45 minuter, innan jag gick in och gjorde varm choklad ^^

Klockan är rätt mycket, så jag ska nog sova nu!

Jag vet inte, men är det bara jag som tycker att (okej, försök att inte bara kolla på kroppen) hon påminner om någon? Jag blir galen!

Don't look back into the sun

Såg "Idol" igår, även fast jag liksom har sagt upp all kontakt med det programmet, och till min stora fasa så skrattade jag! (Okej, bara en gång - när juryn blev utbytt mot gamla gubbar och en tant - men ändå, det är en DÖDSSYND). Sedan såg jag "Little Britain". Lite mer min humor och så, men känns lite för mycket. Man orkar inte se mer än ett avsnitt åt gången, sen räcker det med "Little Britain" tills man råkar se det på TV:n nästa gång, vilket inte är ofta. Kanske för att jag typ aldrig ser på TV. Ordet är till och med så främmande för mig att jag funderar på hur man ska skriva det. Ska man skriva "tv", "TV", "teve" xD Och skriver man "TVn" eller "TV:n" xD Alltså, dagens I-landsproblem, eller något.

H kläckte ur sig en mindre genomtänkt kommentar i måndags:
"Men det vore ju inte så bra om de sög" - om The Tough Alliance som hon ska fara och se snart :P

Gillar när folk inte riktigt tänker efter innan de säger saker ^^ Det blir oftast roligare så.