Mina föräldrar är i de allra flesta avseenden så olika man kan bli.
Mamma älskar djur, pratar och diskuterar gärna, får panik om saker inte går enligt hennes planer och är en tidsoptimist.
Pappa tycker inte särskilt mycket om djur, diskuterar helst inte alls eftersom han anser att man bråkar då, är lugn och sansad genom det mesta och är alltid ute i god tid.
Pappa tycker inte särskilt mycket om djur, diskuterar helst inte alls eftersom han anser att man bråkar då, är lugn och sansad genom det mesta och är alltid ute i god tid.
De gillar båda att röra på sig, musik, att se på viss sport tillsammans och så gillar de varandra.
Jag älskar mina föräldrar och har nog aldrig önskat mig några andra under hela min uppväxt. Såklart har vi haft våra dispyter men jag har alltid, på ett eller annat sätt, förstått mina föräldrars synpunkter på saker och ting.
Om jag har några problem kan jag alltid lita på mina föräldrar. Att de ställer upp för mig och stöttar mig i mina beslut och bekymmer.
Jag minns en cirkusföresställning vi hade i lågstadiet där jag var hund och även "akrobat i trapets". Det senare gick ut på att jag snurrade in mig så mycket jag kunde i de här ringarna man kunde hänga i på gympan... och sen snurrade ut i världens fart och såg helt lealös ut. Alla mina kompisar hade så fasansfullt roligt åt... att min pappa skrattade högst i hela publiken och aldrig kunde sluta skratta, haha.
Mina föräldrar har nog säkert haft det jobbigt på grund av mig, med tanke på att de var rätt unga när de fick veta att mamma var gravid och de bestämde sig för att behålla mig trots att de kanske inte var riktigt redo. (Det senare vet jag inte om det var så, men jag kan tänka mig det). Många misstrodde deras förmåga att ta hand om mig och kritiserade dem i bland annat deras val att låta mig börja skolan ett år tidigare.
Jag tycker inte att något sådant val gällande mig har varit fel och jag är stolt över mina föräldrar.
Jag är stolt över att min pappa är kingen på att kunna saker om musik. Jag är stolt över att min mamma alltid kan vara så trevlig och artig. Jag är stolt över att både mamma och pappa när andra kommenterar att de ser bra ut. (Ja, det får man vara stolt för, även fast det låter fel att säga det). Jag är stolt över att de varit tillsammans sedan mamma var 18 och pappa var 23 och fortfarande kan säga att de älskar varandra och vara lite nykära då och då.
Jag är stolt över att mina föräldrar är så bra föräldrar.
