Jag älskar min lillasyster. Hon kan förgylla min dag genom att bara vara sådär oskyldigt söt och påminna om hur allting var förut. Jag kan liksom se var hon begår samma misstag som jag gjort. Ibland kan jag hindra henne, och ibland vill jag inte eftersom misstagen kan forma livet till något positivt och lärande också. Men jag förstår plötsligt varför min mamma förstår saker jag gör och tänker innan jag själv ens förstår varför det är så.
Mamma är söt. Hon ville sjunga med mig när jag spelade piano och sjöng och så kramade hon mig och hon luktade sådär ansiktskräm och shampoo som hon alltid har gjort. Jag minns när jag var liten och mamma gav mig puss- och godnattkram. Hon har alltid luktat sådär. Sådär mammigt. Och jag var alltid tvungen att lukta på hennes hår innan jag kunde somna.
Pappa är också söt. Jag hoppade på honom och gav honom en kram idag bara för att han var så söt och stod där i sin keps och bad mamma välja mellan att gå en promenad med honom och att se Dr. Quinn för att kolla på "vad-han-nu-heter"(han såg så knäckt ut när mamma valde att se Dr. Quinn). Och jag måste erkänna att jag gillar honom även om han åt av min marmelad och sedan stoppade tillbaks skeden i burken :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar