Ibland känns allting så hopplöst och jag tappar verkligen orken.
Jag försöker tänka att ingenting spelar någon roll, men ibland gör det det. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det när det blir så. Vad gör man när man inte får fram ett ord? Vad gör man när man vill säga allt, men man redan har förstört allt? Finns det inte en andra chans, eller något?
"Vi är inte såna som i slutet får varann"
Hur mycket man än önskar, så är det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar