Nu har vädret gått för långt! Suck och stön... att traska fram och tillbaks till A-torp idag var ingen höjdare (annat än Carro, då), med snö som for innanför tröjan och i ögonen. No thank you.
Jag vill ju kunna ha klänning utan att frysa ihjäl. Jag har faktiskt provat vara ute i klänning idag, men jag konstaterade rätt snabbt att det nog inte var någon höjdare. Speciellt inte om man får för sig att halka på isen och landa i en snödriva... :) Men det var rätt kul. Det är skönt att sådant händer ibland (även om det verkar hända mig oftare än andra) och att man bara kan skratta åt det (och vara glad åt att ingen annan såg mig).

Okej, den här bilden såg rätt skum ut, men hehe :)

Jag har även helt struntat att göra den läxa jag egentligen borde ha gjort (damn you, school) och spelat väldigt mycket piano. Försökte klura fram en stämma till Last request, men jag började mest gråta av skratt för att det lät som att jag bara sjöng falskt, så jag sket i den idén.

Vet att jag kanske inte brukar dela med mig så mycket av mina känslor och sådant längre på min blogg, men det är mest för att jag inte har (några känslor!) så mycket att dela med mig av. Men idag har jag i alla fall haft en extrem humörsvängning "It's like I'm on this emotional... ride of some sort" (Se Scrubs, s. 7 - My Hard Labor) och den första känslan är typ den värsta jag har haft. Allting kändes svart. Jag kan inte förklara det bättre, men det kändes svart inuti mig, och allt runt omkring kändes också svart. Helt plötsligt blev jag jätteglad och det är jag fortfarande. Nu är allting gult. Inuti och runt omkring. Jag vet att det är många som kanske har såhär, och jag undrar om någon vet någonting man kan göra åt det? För det går verkligen upp och ner nästan hela tiden. Ibland är det dagvis och ibland timvis, ungefär. Finns det någonting man kan göra?

Nä, nu blir det sängen!