Ingenting är enkelt, speciellt inte när det gäller mig. Jag är så osäker hela tiden. På vem jag är, vad jag känner, hur jag mår, vilket godis jag ska ta idag, hur jag ska hantera situationer. Ja, alla sådana där livsviktiga frågor... Hah, men man kanske inte vore intressant (försöker inte säga att jag tycker att alla ska tycka att jag är det) om man hade ett enkelt liv, och visste allt sådant där.
Just nu vill jag verkligen bara prata med någon, och det känns som att min blogg är den enda som orkar lyssna på mig hela tiden. Det tråkiga är att man aldrig får någon respons, vare sig av bloggen eller av de som läser (om det nu är någon som gör det?). Men jag kan bolla mina tankar med mig själv här, och jag kan ladda upp massor med bilder på mig själv och låtsas att folk vill se dem. Så länge jag kan låtsas så fortsätter jag vara lycklig.
Jag trodde ett tag att jag verkligen hade hittat något. Något att hålla fast vid, men det försvann liksom direkt. Och jag klänger mig fast, eller ger upp direkt, vilket jag alltid gör.
"Du har ett ansvar i livet, att älska sig själv, så gott du kan. Det är ditt enda ansvar, ditt enda uppdrag och din enda möjlighet" - Lars Winnerbäck ^^
SvaraRaderaJo, jag läser den! I a f ibland... =)
SvaraRadera