fredag, september 14

400 slag



Mamma bevisar att man faktiskt inte får säga vad som helst till henne, och ställer sig upp och tar en kudde och slår pappa medan vi ser på tv :P
-

Tänk att det verkligen kan gå såhär mycket upp och ned...
HAHA! Så länge det håller sig till upp, så är jag nöjd!

-

Jag har underbara vänner. Jag älskar dem!
Mikael, Gustav, Samuel, Martin, Lina, Carro, Albin, Louise, William, Linda, Daniel... Tack för allt ni gjort för mig den här veckan :) Jag har verkligen behövt er, och ni har funnits där för mig. Kanske var ni inte medvetna om det, men det behövdes och det har uppskattats.

-

Jag är så glad... jag skulle kunna pussa typ vem som helst. Nån random på stan, eller någon jag känner. Känns som att jag typ svävar på moln när jag går (kanske för att jag just har fått av mig mina onda skor) och jag vill verkligen inte falla ner.
Den här hösten verkar lovande. Alla andra höstar har jag blivit jättedeprimerad vid den här tiden, och nu är jag bara uppåt! Weehoo, hoppas det håller i sig. Håll tummarna, folks!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar