Som magi, ett ljus man drunknar i

I torsdags var Albin och hälsade på mig i Umeå. Vi fikade med några gamla jobbarkompisar till mig och på natten kom jag på att jag var i desperat behov att få sjunga (ingen gitarr/inget piano i Umeå gör mig tokig!) och eftersom Albin hade med sig en gitarr som jag får låna (en längre stund) så var jag extremt peppad på att använda den, även om klockan så råkade vara halv ett. Men jag tänkte skona mina korridorskamrater från min falsksång, så vi bylsade på oss de varmaste kläder, vantar, tjocksockor, halsdukar, mössor o.s.v. som jag har och sedan gick vi ut i kylan. Vi letade oss till en kyrka (som jag tror att Johanna eller någon pratade om på Staden och Framtiden när vi skulle prata om arkitekturstilar... särskilt vacker var den inte i alla fall) och där satt vi på några stenar och sjöng i någon timme eller sådär. Albin var dock inte lika peppad som jag, för jag hade kunnat vara ute hela natten, men han började klaga på att han frös (vekling!) så vi gick slutligen in och sov bort hela fredagen. Nästan.
Vi vaknade tolv och gjorde omelett och segade oss otroligt mycket. Klockan blev någon tid som innebar att vi var tvungna att gå för att hinna med bussen vi tänkte ta hem.
I bussen på väg mot Skellefteå satt killen framför oss och spelade Pacman och killen snett framför oss till vänster spelade CoD4. Eftersom vi inte ville vara sämre (xD) så spelade vi memory på min dator. Till min förskräckelse fick jag erkänna mig besegrad av Albin... i memory... Jag var kanske trött. Eller så har jag underskattat Albins minne.

Jocke kom och sov över hos mig från fredagen till lördagen och det kändes fruktansvärt skönt. Jag var verkligen hemma. Sov i min säng, med personen jag älskar. Bättre kunde det inte bli.
Som vanligt när jag sover med andra så sover man bort dagen efter, så att säga att vi inte vaknade förrän halv tre dagen därpå borde inte förvåna någon.
Kom ner och fick veta att mamma och pappa ville bli skjutsade till Burträsk tidigare än vad de sagt förut. Eftersom jag hade planerat att fara till Mikael, men inte på långa vägar var redo att fara precis då, så övertalade jag mami att jag skulle få fara hem emellan det att jag skjutsade dem och for till Mikael. Det gick bra, så sagt och gjort så skjutsade jag mamma och pappa till Burträsk, körde hem med Julia och köpte pizza och sedan hämtade jag upp Albin i Kåge och for till Mikael.
Det var väldigt, väldigt skönt att vara där, i och med att vi pratade hela tiden (även om jag sa ovanligt lite) och jag kände mig ännu mer hemma. Vilket gör att jag har ångest över att jag ska upp om fem timmar, eftersom jag ska tillbaks till Umeå imorgon bitti.

Jag vill inte. Jag vill helst stanna hemma och vara arbetslös och meningslös (men leva glatt ändå, för att jag valt att för en tid få leva så) och få all mat tillagad, inte behöva bry mig om hyran eller vad det kostar att åka buss fram och tillbaks Umeå-Skellefteå varje helg.
Men å andra sidan så är det skönt att bo ensam. Det enda jag skulle vilja ha är lite sällskap. Men mamma har förbjudit mig att skaffa en katt. Jocke föreslog att jag skulle skaffa en liten, lurvig dvärg istället...
Har faktiskt funderat över möjligheten att försöka sig på att införskaffa några präktiga vänner borta i Umeå, men jag är för lat för att orka anstränga mig på den fronten... eller, ja, på alla fronter överhuvudtaget.

För att helt byta samtalsämne så vill jag hjärta 5 saker idag:


Kent - Max 500
(Jo, jag vet att alla ni har hört den säkert tusen gånger. Förmodligen samma sak för mig, men det tog så lång tid innan jag hörde vad jag lyssnade på. Förstår du?)

Den här pianoversionen av

What I miss about you (Katie Melua)

gav mig en sådan lust att spela piano. Jag önskar verkligen att jag kunde spela den sådär.

http://www.youtube.com/watch?v=m6jGkrCg5oI

Post-it lappar.
Det kan väl inte finnas något bättre? Utom möjligtvis något annat som har med papper eller färg att göra (nya kollegieblock, kalendrar, kuvert, papper i olika färger som man köper men aldrig använder, tuschpennor, överstrykningspennor o.s.v.).
Post-it lappar är hur som helst vad jag älskar just nu.

Den nya Idol-juryn,
fast främst (okej, kanske enbart) han som är snäll mot i princip alla (jo, jag vet att Idol-juryn "ska" vara elak enligt vissa, men själv har jag svårt för riktigt otrevliga personer, så jag hejar på att han fortsätter i den stilen han har nu)

Joakim Wallmark.

Min fina.