Jag har flera gånger undrat om folk känner samma ilska när det känns som att man bara förstör sitt eget liv vad man än gör (okej, kanske inte vad man än gör, men när allt är som värst så tänker man verkligen så) som jag känner ibland. Och när saker inte blir som man tänkt sig. När det blir fel och man inte kan ändra det.
Det är typ som Quadrapop (ehum, fin liknelse) ibland. Jag undrar hur i hela friden jag tänkte när jag gjorde på ett visst sätt vilket resulterar i att "klossarna" hamnar på fel ställe, eller varför jag inte hann flytta dem till ett ställe där de passade och så blir jag råarg för att det förstör mina planer för resten av spelet, och ibland gör det där lilla snedsteget så att jag förlorar hela spelet. Ibland blir det så att det går att fixa till, men det tar mycket jobb att göra det, men sedan kan man börja om från början igen, även om man känner sig helt slut efter det.
Jag bara undrar, ska livet vara såhär hela tiden? Varför kan inte allting bara falla in precis perfekt bredvid varandra utan att jag ska komma och ofrivilligt förstöra allt?
riktigt bra skrivet!! förstår dig så väl.
SvaraRaderaDu borde logga in på msn oftare.
SvaraRadera"Jag bara undrar, ska livet vara såhär hela tiden? Varför kan inte allting bara falla in precis perfekt bredvid varandra utan att jag ska komma och ofrivilligt förstöra allt?"
SvaraRaderaJag förstår hur du tänker, nästan exakt för att vara petig. Och nej, självklart kommer det inte vara skit hela tiden, det är bara väldigt svårt att se att något kan bli bättre när man står med paniken i halsen. För att vara tråkig och dra fakta; det finns något som kallas negativa tankar. När man hamnar i en situation som man har svårt att hantera dyker de här tankarna upp ofrivilligt och lägger krokben för en. De gör att man inte ens ger sig själv en chans att fixa det. Och det är som att man hela tiden letar efter saker som bekräftar de här negativa tankarna så man tror att de är sanna.
Haha, ursäkta om det blir förvirrande. Jag är grymt trött och har haft en förjävlig dag. Heh ^^
Det jag menar är att man inte ska tro på allt man tänker för det är ju ändå bara tankar, inte sanningar.
louise: ja, jag antar att det är så. men det är svårt att inte tro på sina egna tankar :/
SvaraRadera