lördag, mars 1

Lite mer basic

Det jag skriver om handlar mest om vad som händer idag, och vad jag tycker och tänker om det. För att ni ska få någon som helst bakgrund till hur jag är och vad jag varit med om så tänker jag under några dagar dela med mig av tidigare delar av mitt liv och personer som varit betydelsefulla so far. Inte så intressanta saker, kanske, men ni har något att läsa i alla fall, och jag har någonting att skriva om ^^

Jag föddes alltså den sextonde april 1990 och världen jublade (why not, liksom?), eller i alla fall min familj och släkt. Eftersom jag hade navelsträngen lindad runt halsen när jag föddes så var jag alldeles blå i ansiktet (kan se vissa likheter med idag, då jag ofta blir blå om läpparna ;P) fasade man att jag kanske fått för lite syre till hjärnan så att jag skulle ha fått några allvarliga hjärnfel, men så var inte fallet (eller...?) och vi kunde fara hem från sjukhuset. Hem var då Sjungande Dalen, Orkestervägen 130, ända till den sextonde april 1993 (tre år senare) då vi flyttade till Kusmark.

Kirren (som var ett år äldre än mig) fick stå ut med mig ändå tills förra hösten då vi skiljdes åt. Som ni kanske förstår så hinner man fästa sig en hel del vid varandra under sjutton år, speciellt om man inte har några andra att vara med ibland (syftar främst på tiden som riktigt liten, men nog var det skönt att ha honom när man blev lite äldre också). Man blir som utelämnade åt varandra. På den här bilden ser det dock mest ut som att jag funderar på hur jag i hela friden ska röja honom ur vägen utan att mina föräldrar ska misstänka någonting.

Frankly enough så kommer jag inte ihåg så mycket av mina första år, annat än att jag hade öroninflammation titt som tätt (fast det kommer jag inte ihåg, det har mamma berättat, så so much for that memory).


När jag var tre år lärde jag mig att läsa, och det är väl det största intrycket jag har från den åldern. Jag läste intelligenta böcker såsom "Varför kan inte jag flyga?", som handlade om en struts som försökte flyga som alla andra fåglar, och "Sängdags för Polly".
Jag hade också Elektrakomplex och var kär i min pappa under en kortare period.
Eller ja, min syster föddes ju när jag var tre år också, men det var inte så viktigt ;)

Julia ser ut som en liten Elvis...


Jag umgicks mycket med Niklas (min granne) och Emely (som nästan var min granne), men de var ett år äldre än vad jag var, så jag blev ledsen när de fick börja förskolan men inte jag (kanske speciellt eftersom jag hade varit kär i Niklas ett bra tag), så mamma såg till att jag fick börja förskolan ett år tidigare.

Niklas (som syns på bilden ovanför) var väldigt charmig, men blyg, men han visade minsann sin bästa sida för mig när vi letade guldstenar på min grusgång (wohoo!) Självklart drömde jag att vi skulle gifta oss en vacker dag, och jag hade planerat vårt bröllop in i minsta detalj. Synd bara att han aldrig kände samma känslor för mig :P

Observera mina kläder på bilden, by the way! Jag älskar mina byxor med Långben, Musse och Mimmi på, och jag skulle kunna ha den där tröjan (fast i större storlek då) på mig nu! Åhw... varför finns det inte snygga kläder längre? ;O
Förresten så var mina skor vita med rosa detaljer som börjar lysa när man trampade ner skorna. På sidorna av skorna är det Belle från Skönheten och Odjuret
(och vi vet ju alla vad jag tycker om den filmen <3)

På tal om Belle så måste jag ta upp hur mycket jag älskade (älskar) Skönheten och Odjuret. Jag försökte alltså gå, prata, sjunga och se ut som Belle. Jag tränade till och med på att sitta som hon gör när hon läser en bok en gång i filmen. Och jag kan nästan hela filmen utantill. Fast när jag var liten så trodde jag att hon sjöng "Jag vill något mer än leva skoskavsliv" - vilket min mamma har väldigt roligt åt nowadays.

Det ser kanske ut som att jag var värsta supportern av Pittsburg Penguins, men så var inte fallet. Pappa var, däremot :P
Som ni kanske ser på mina utsökta tandrader så fick jag tänder väldigt fort, men jag tappade dem väldigt fort också. När jag tappat mina tänder så la jag en tand i ett glas med vatten, och sedan på morgonen fick jag en present av mjölktandsmössen (ja, det var mitt favoritprogram på tv).

Den här bilden får komma med bara för att jag älskar hur grym jag ser ut. Grym som i elak, inte cool. Fast det är klart, lite cool är jag också ;) Observera spegelbilden i ugnsluckan också ;)



2 kommentarer:

  1. jag tycker det är alltid roligt med bilder från barndomen. fast det känns ändå lite konstigt att veta att man har varit så liten och annorlunda än idag...
    tycker den med kirren är jättegullig (kanske för att vi också alltid haft katter)

    SvaraRadera
  2. Ja, jag vet! Det är roligt att se hur mycket man har förändrats, men samtidigt känns det som att det är en helt annan människa man ser.
    :)

    SvaraRadera