Kontroll

Jag tror att jag är ett kontroll-freak.
Inte så att jag känner att jag måste kontrollera andra. Inte ens så att jag alltid måste kontrollera mig själv heller. Hur menar jag då att jag skulle kunna vara ett kontroll-freak?

Jag vill inte på något sätt kontrollera människor - jag vill kunna kontrollera händelser.
Eller kontrollera kanske är fel ord egentligen. Det är mer så att jag vill vara beredd på allting. Jag klarar inte av att hantera någonting som jag inte är beredd på.

När jag är ensam ligger jag och målar upp worst case-scenarios och best case-scenarios som skulle kunna hända mig under den kommande tiden, och det är alltså troliga saker. Inte att jag tänker att "Men du, det vore ju asgrymt om typ Elvis skulle leva igen", utan mer "Ifall det inte är någon god lunch på skolan imorgon, vad gör jag då?". Det är typ dagdrömmeri taken too far. Jag sätter mig själv i olika situationer och funderar igenom vad som vore det bästa sättet att agera på, så att jag inte ska stå där tafatt om någonting händer mig.

Det kanske inte låter så farligt, men det börjar bli jobbigt. Att känna att jag inte skulle kunna hantera någonting helt oväntat. Det finns inget utrymme för spontanitet längre. Inget utrymme för att faktiskt våga låta saker gå som de går. Jag är fortfarande väldigt impulsiv, men jag är impulsiv på ett (enligt mig) förutsägbart sätt...

Frågan är:
1) Varför skriver jag ens det här på min blogg?
2) Finns det någonting jag kan göra åt mitt problem?
Hur gör man för att våga släppa behovet av kontroll/planer?