Ändå gör vi ändå inte riktigt allt som vi velat. Eller hur? Eller är det bara jag som känner att allt man skulle vilja vågar man inte göra. Inte just nu, i alla fall. För även om man bara lever en gång så vill man väl att livet ska vara ett bra liv, utan alltför jobbiga konsekvenser, utan personers hat? Fast egentligen är allt överkomligt. Det mesta i alla fall. Men det är klart att man prioriterar andras välbefinnande eller känslor över sina egna ibland. Kanske alltför ofta. Jag vet inte.
Jag skulle vilja leva ett och ett halv liv. Där jag gör precis som alla andra med mitt liv: man tror att man gör precis det man vill och lever det fullt ut - och så gör jag lite till också. Men jag är alldeles för feg för det. Och alldeles för snäll (jo, det är jag, sluta bråka).
Jag skulle vilja leva ett och ett halv liv. Där jag gör precis som alla andra med mitt liv: man tror att man gör precis det man vill och lever det fullt ut - och så gör jag lite till också. Men jag är alldeles för feg för det. Och alldeles för snäll (jo, det är jag, sluta bråka).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar