Oj oj oj

Jäkla herpes. Jag har klarat mig utan munsår i typ... ett år? Men nu är det tillbaks :( Kommer ju inte kunna visa mig för folk såhär :P Speciellt inte med det vita goshet (Zovirax) som är kladdat över hela överläppen.

Idag är jag ledig. Eller ledig och ledig, jag måste plugga som tusan inför fonetiktentan.
Fast jag funderar på om det är värt det.

För er som inte vet det så är jag i valet och kvalet om jag ska hoppa av skolan eller inte.

Varför jag skulle hoppa av skolan:
- Jag är helt orklös, kan inte sova och orkar därför knappt lyssna när jag är i skolan.
- Utöver det där så mår jag sämre än någonsin.
- Jag har fått en väldigt dålig start på terminen och missat många lektioner och måste nog tenta om minst två tentor.

Men det som är det viktigaste av det där är som sagt att jag mår dåligt.

Varför jag INTE skulle hoppa av skolan:
- Jag trivs med folket i klassen.
- Det blir krångligt med flytt och sådant.
- Det skulle kännas som ett stort nederlag.

Jag har pratat med mamma om det här och hon har sagt att om jag mår såpass dåligt så borde jag flytta hem och vila upp mig och försöka igen senare. Och det låter ju underbart. Det är det jag vill göra helst. Men samtidigt så känns det så värdelöst att inte orka med skolan. Att jag liksom blir knäckt av min egen hjärna. Men det är det väl kanske inte, men jag är så jäkla stolt av mig att jag har svårt att acceptera nederlag och hjälp av andra.

Det är många som också har svårt att förstå varför jag inte orkar med skolan. Flera har sagt "men du som är så glad" (uppenbarligen läser inte människorna min blogg xD haha), men det är klart, jag är ju glad när jag är med folk. Det är ju inte så att jag går och grubblar och är rådeprimerad när jag är med andra. Då har jag ju annat att tänka på. Och på helgerna tar jag mig tid till att slappna av. Jag skulle vilja ha en sån lång helg i typ ett halvår, eller något.

Jag vet inte vad ni tycker...? Borde jag flytta hem eller borde jag fortsätta försöka?

Jag resonerar lite såhär:
Eftersom jag är 90a, så spelar det ju egentligen ingen roll om jag tar ett sabbatsår, för när jag då börjar univ. så är jag lika gammal som skulle ses som normalt.
Samtidigt så trivs jag med klassen, och jag trivs med att bo ensam (utom när jag ska sova). Mamma har nu (nästan, i alla fall) gått med på att jag ska få prova ha en katt och om det inte fungerar så ska den få bo hemma i Kusmark.
Och så har jag ågren över alla saker jag har här. Jag ska ju få farmors och farfars soffa och allt. Jag har värsta inredningsplanerna. Känns inte så värt att börja släpa hit grejer (det ska eventuellt göras nu på söndag) om jag ska hoppa av.

Jag ska försöka ett litet tag till, men som mamma sa (på ett ungefär): "Känns det värt att fortsätta slösa den energi du inte har på något som du inte är säker på att du orkar fortsätta med?"
Jag vet inte. Jag gillar ju skolan och jag känner att jag valt rätt utbildning, men kanske inte rätt tidpunkt för att starta den, bara.

Som sagt, jag vill gärna höra era åsikter... Skulle ni tycka att jag var helt värdelös om jag hoppade av och vilade upp mig? Undrar ni över mitt resonemang (jag är virrig i tankarna, så det blir nog ännu virrigare när jag skriver)?

Jag vet inte om jag vill ha några tips eller peppande uppmuntringar, faktiskt. För they tend to bring me down. Som att jag var för värdelös för att ens orka gå i dagis, eller något.