Jag sitter och har skrivit ihop ett Word-dokument fullt med mina känslor. Det är rörigt, ärligt, trassligt, ledsamt men skönt att få det nedskrivet. Jag stänger ner det och möts av bloggar i fönstret som var öppet bakom dokumentet. Kontrasten är hemsk.
Någon skriver om problem om vilken färg det ska vara på dildos eller att de nu måste byta bloggadress och att det är jobbigt, men att de hoppas att bloggläsarna följer med i flytten och jag känner att jag bara vill spy på alltihopa. Förlåt om jag är bitter, men just ikväll känner jag en sådan fruktansvärd motvilja mot det att mina kräk-reflexer nästan tränas kontinuerligt. Jag bryr mig så lite, så lite, om den världen just nu och jag vet samtidigt att någon annan förmodligen tycker att mina problem är banala och att jag inte har något att klaga på. Men så kommer det alltid att vara. Välkomna att spy på mina problem!
Jag borde verkligen börja skriva dagbok igen, men jag hinner glömma bort känslan av hur skönt det är att få något nedskrivet mellan varven, så därför glöms det bort.
Ah, jag vet vad du menar. Man kan bli helt vansinnig på den ytliga värld vi lever i. Ibland kan jag gå runt och morra i flera dagar. Jag tänker på dig med! Kram.
SvaraRaderajag säger alltid till mig sj att jag ska börja skriva dagbok...jag börjar men slutar, börjar igen - slutar igen >.<
SvaraRaderaNer med gjäldjefacismen som är bloggriket och dess bundsförvanter också kända som överkonsumtion, falskhet och yta. Tillsammans sprider de en propaganda för att förvandla alla till färglösa kopior av varandra. Kubmustaschen och snedbena har bytts ut mot kopiösa mängder brunkräm, ballongbröst och pluffsläppar.
SvaraRaderaHehu, vi borde ta en fika någon gång förresten :).
Ja, precis! Och ja, absolut på den sista meningen :)
SvaraRadera