torsdag, mars 4

Gudis vad långt det här inlägget blev

Imorgon är sista dagen på min praktik i Burträsk, vilket betyder att jag slipper stiga upp före gudarnas gryningstid, vilket alla såklart vet är kring 05.15, varje morgon. Och min alarmsignal... så fort jag hör de första orden "And it's the one thing I've knooooown. Once I put my coat on" (sen har jag hunnit slå av alarmet) som jag tyckte var så mysigt att lyssna på när jag vaknade för bara tre veckor sedan gör att jag just nu varje morgon slår av alarmet, slår mig för pannan, slår mig själv mentalt för att jag inte la mig tidigare, slår upp ögonen och efter alla sådana slag så känner jag att jag nog måste stiga upp. Även fast kroppen känns som bly...

Jag hade tänkt baka och bjuda på någonting till personalen imorgon, men det blev så sent innan vi hade ätit middag och allt, så jag hinner inte riktigt nu. Får väl helt enkelt ta och bjuda på äckelbullarna jag har i frysen. Jocke tycker att de är goda, så då kanske de på praktikplatsen inte är så kräsna heller ;)
Eller nä, stackars dem. Jag kavlade nämligen ut bulldegen på skärbrädan (ingen annan plats verkade lämplig) och tydligen så hade Jocke hackat lök på den skärbrädan. Kanelbullarna Lökäckelbullarna går inte åt så fort, även fast Jocke gillar dem. Han ljuger nog bara för att uppmuntra att jag ska baka igen och kanske med gott resultat.
Nä, ikväll hinner jag som sagt inte baka. DÖDA MIG, jag hinner knappt ha någon fritid när jag kommer hem kring halv sex.

Jag har i alla fall hunnit läsa ut Harry Potter and the Philosopher's Stone idag och antingen hade jag glömt att de två första böckerna faktiskt också var rätt bra, eller så är det för att jag läser på engelska nu och som de flesta böcker har en tendens att vara så är även dessa böcker bättre på engelska.
Dock tror jag att jag börjat på något dåligt. Eller nej, jag VET att jag börjat på något dåligt. Jag har börjat läsa en bok i en bokserie. Och jag känner mig själv rätt bra; jag kommer att läsa de andra sex böckerna inom troligtvis en vecka, trots att jag verkligen inte har tid. Trots att jag redan läst böckerna åtminstone två-tre gånger.

Mamma sa det idag, när Jocke påpekade att han aldrig läst en bok (här skulle vi egentligen kunna sätta punkt för den meningen ;P) mer än en gång: "Nathalie har nog aldrig läst en bok bara en gång."
Det roliga är att jag som skrattade lite åt det och sedan började jag tänka på hur många böcker jag faktiskt läst mer än en gång och kom fram till att det faktiskt stämde för det mesta. Kort och sammanfattat: Gillar jag en bok läser jag den mer än en gång. Gillar jag en bokserie läser jag den gärna mer än två gånger.
Överlag så gillar jag faktiskt bokserier mer än bara "singelböcker", eftersom nöjet är över för snabbt annars. Jag kan tycka att en bok är jättebra, men jag skulle så gärna vilja ha en fortsättning - mer förklaringar. Om jag ser att en bokserie är jättelång kanske jag avskräcks lite, eftersom de brukar ha en tendens att bli sämre och sämre om författaren skriver bara för att tjäna mer pengar och handlingen inte alls har med den första boken att göra, till exempel. Då blir jag besviken.

Filmer däremot gillar jag bättre som enskilda filmer och inte som trilogier, eller så. Men det gör kanske de flesta?

Jag känner att jag är på väldigt skrivhumör just nu, så håll ut eller hoppa över det här inlägget ;)

I alla fall så fyller jag tjugo om cirkus brazil-jack en månad. Och jag är ju så entusiastisk kring det att jag funderat mycket på hur jag skulle vilja fira. Annars brukar jag ju som inte planera så mycket, men nu när jag har åkt så mycket buss så har jag funderat och tänkt hur en fest/vad man nu ska kalla det skulle se ut om ALLT var precis som jag ville. Ni kommer att se att jag har alldeles för storslagna planer som troligtvis inte skulle gå att genomföra, dels p.g.a. pengar, bristande intresse för sådant här hos mina vänner o.s.v., men det är ändå lite roligt att skriva ner min fantasi om det perfekta firandet och ha att läsa om det sen i framtiden.

Min fantasi börjar med att det hålls en överraskningsfest för mig, eftersom jag alltid drömt om att bli överraskad med en fest. Sedan har någon hyrt en lokal och alla har hjälpts åt att klä upp den jättefint enligt temat FÄRGGLATT och alla har på sig kläder/utklädningskläder som passar temat också. Jag fantiserar lite om en återgång till klassfesterna man hade i mellanstadiet på vissa punkter: bål, limbo, pingis o.s.v.
Det är i min fantasi en stor lokal och på en kortsida av rummet har man dragit in ett par soffor, sackosäckar och en massa kuddar och där sitter en del och pratar och har det trevligt. I ett annat rum är det lekar (okej, alla vet att jag ÄLSKAR lekar, så därför är det obligatoriskt på mitt fantasiparty) och folket har varit så duktiga och planerat lekar som är så roliga. Alla skrattar och har jätteroligt och det blir jättevarmt i rummet och folk ligger på golvet och kippar efter andan för att de skrattat så mycket.
Vissa dricker alkohol, vissa dricker vatten, vissa dricker fanta och alla är lika glada, trevliga och har verkligen roligt. ALLA är bjudna på min fantasifest.
Det finns även en sorts provisorisk scen i lokalen som någon har knåpat ihop. Då visar det sig att mina vänner, som alla har fantastiska talanger i någonting, har bestämt sig för att ha ett speciellt framträdande för mig. Jag tänker mig typ sketcher, kända melodier med omgjord text om någonting roligt (kanske de vänner som är på festen?), övriga musikframträdanden, danser, bildspel från olika klassfester eller andra happenings som jag ännu inte har sett (alla vet att jag ÄLSKAR bilder också ;)) o.s.v. Alla av mina vänner har som sagt någonting som de är riktigt bra på som jag verkligen skulle älska att se framföras. I fantasin så är det även såklart mina favoritlåtar som bakgrundsmusik och den som får för sig att klaga på musiken får finna sig i att den inte byts ;).

Det finns hur mycket som helst som jag egentligen fantiserat om den här (enligt mig) perfekta festen, men jag har insett att det aldrig skulle gå att genomföra, så jag har lagt det på is. Jag har inte råd, jag tror inte att folk skulle vara så engagerade som jag fantiserar om och då funkar inte riktigt det där konceptet xD Men I wish it did. Jag är möjligtvis alldeles för barnslig för min ålder, men jag tycker så fasansfullt mycket om lekar, alltså xD Det är konstigt. Tyckte inte om det när jag var liten. Var väl för lill-gammal för det då :/


Okej okej, jag ska sluta skriva nu. Jag insåg precis att jag skrivit alldeles för länge. Men det går ju fortare att läsa detta än vad det tar för mig att skriva. Tur det ;P

Love /Nath

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar