Hype eller inte hype?

När jag skrev mitt inlägg igår började tänka lite på saker som jag hypear/hype:ar/hypat? (från och med nu blir det hypat, det är enklast så) och som andra dissar och tvärt om. Nu kommer således en lista på saker som andra gillar som jag inte riktigt har förstått själva grejen med.

#1 Napoleon Dynamite, Juno, Scott Pilgrim vs. the World, Donnie Darko m.fl.

Okej, don't kill me! De här hamnar under samma rubrik, för det är filmer som jag känner att allt "indiefolk" gillar. Hipster-filmer, kanske man kan säga? Men nej, jag har inte riktigt förstått själva grejen med dem. Filmerna är inte dåliga, men verkligen inte SÅ bra att de förtjänar hypen. De är liksom typiska "helt okej"-filmer. Fast okej, Donnie Darko är bättre än de andra jag nämner.

#2 South Park

Nu har jag i princip blivit "tvungen" att se så pass mycket av den här serien att jag börjar tycka att det är roligt. Men andra har älskat det direkt. Jag har gått från hat till någon sorts hatkärlek. Som med Lambo från KHR! ungefär... 

#3 Hetalia

På tal om anime så är det här en animeserie som verkligen ALLA (i alla fall alla på UppCon) verkar älska. Jag orkade se 15 minuter, sedan var jag less. Det är konstigt. Jag har ju orkat se mig genom ganska många avsnitt av andra serier jag inte riktigt gillat heller, men alltså... en kvart orkade jag. Jag förstår verkligen inte hypen på den här serien.

#4 Skräck

[Skräck får inte ens en bild, för jag tyckte att det var obehagligt att ens tänka på att googla fram en sådan]

All form av skräck/rysare får mig att må illa. Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Thrillers är helt okej (till och med bra ibland), men nej, skräck är verkligen inte min grej, alltså. Jag kan inte motivera på ett bra sätt varför jag är så anti.

#5 Kriminalare

Okej, bilden är kanske ett dåligt exempel, då jag faktiskt aldrig sett någon Beck-film alls (eller jaa, kanske en...), men det känns som att Beck symboliserar kriminalare ganska bra, men jag vet inte. Det är skillnad på kriminalare och deckare, vill jag säga. Deckare älskar jag oftast. Privatdetektiver med lite kluriga fall och smarta lösningar o.s.v. (Ge mig Sherlock Holmes!!) Sedan har jag nog blivit ännu mer anti på grund av att i det här huset är säkert 95% av böckerna kriminalare. Jag har lyckats hitta några godingar, som är mer deckare (bl.a. Jeffery Deaver gillar jag), men det mesta jag lånat av mamma och pappa har inte varit värt hypen.

-----------------------------------------

Näh, jag hade tänkt skriva mer på den här också, men jag kommer inte på något mer just nu. Blev fem på den här listan med, så det blir ju rättvist haha. 

Lägg märke till att jag inte HATAR någon av sakerna ovan. Eller ja, skräck, kanske. Men de andra grejerna tycker jag är helt okej, men jag förstår inte hypen.