En lång historia om en vecka som än så länge bara är två dagar

Olydiga Tobias

Jenny

Den här veckan börjar verkligen fantastiskt bra! Klockan tolv, när klockan slår om från söndag till måndag är jag hos Samuel och stortrivs, även om minnena från kvällen är lite vaga. Är vaken till sju på morgonen och pratar om viktiga saker och sover sedan till tio då alla vaknar och ligger och drar sig under täckena och vi kittlas lite och pratar om mindre viktiga saker, men har lika trevligt för det. Sedan skjutsar jag hem folk, far förbi Jocke och skjutsar honom till Ica Maxi och tillbaka,
och det känns faktiskt riktigt bra. Vi var glada, det gick att umgås. Hem och äter middag och för första gången någonsin är makaroner och köttbullar gott, allt tack vare en SÅS? Amazing. 

FreddeGredde ;P

Och så Mikael och Daniel :)

Försöker sova en stund innan jag ska och jobba natt, men det går inte så bra. En halvtimme lyckas jag sova, sedan far jag. Det är lite stressigt på jobbet i början och slutet av natten, och där mot slutet är jag så trött (eftersom jag i princip bara sovit tre timmar innan och de timmarna var på morgonen) att jag tror att kroppen bara ska sluta fungera helt plötsligt. Men det gör den inte.
Fina fina kropp, som jag tar alldeles för dåligt hand om. Den klarar det mesta. När jobbet är slut så kör jag hem och håller nästan på att köra av vägen för att jag är så trött, men jag klarar mig hem. Egentligen skulle jag ha farit på lägenhetsvisning klockan nio, men jag vågar inte köra mer bil och mamma har feber så hon kan inte skjutsa mig. Så jag går och lägger mig direkt, istället. 

Vaknar till någon gång och svarar på sms och facebook-meddelanden, men vaknar ordentligt kring sex. Äter middag, pappa säger att jag ska kratta en halvtimme, men jag lyckas få det uppskjutet till någon dag då jag inte ska jobba och kommer ha lite mer fritid. Sätter mig vid datorn efter maten för att spendera den ytterst fria timmen jag har innan jag ska duscha och göra mig i ordning för ännu en natt på jobbet.