Nu när sista arbetsnatten är jobbad (och jag sovit för kung och fosterland) så är det dags för mig att ta tag i det jag anser vara mina problem.
Dagens vikt: 75.9.
Jag vet inte om jag tycker att själva vikten i sig är så farlig. Jag vill visserligen kunna känna det självförtroende jag hade förut och inte känna mig tjock i mina kläder, men det viktigaste är att inte utsätta kroppen för så mycket onyttigheter och så lite träning som den fått ta de senaste åren. Det är inte hälsosamt. Mitt mål är att mitt bukfettsmått ska vara några centimeter under 80cm, eftersom det är gränsen för vad som är farligt för hälsan. Det ska jag uppnå genom att till att börja med dra ner på sötsaker och börja motionera.
Jag kommer däremot inte ändra något i matväg än så länge, utan det kanske kommer senare. Tar jag bort allt och sätter för stor press på mig själv så kommer jag inte att orka, det vet jag.
Jag vet inte vad jag vill.
Mitt mål är ju egentligen att jag ska veta vad jag vill, men det tror jag kan bli svårt att uppnå. Jag ska i alla fall gå till arbetsförmedlingen i tid den här gången och även ta tag i saker och ting. Det viktigaste är att jag inte ska stressa upp mig och känna att jag MÅSTE plugga någonting bara för att tiden går och hoppa på någon utbildning, inte trivas och sedan hoppa av.
Jag har inte så bra kontakt med mina vänner.
Egentligen ett av de enklare av mina problem, kan man väl tycka. Svårt att sätta upp ett mål här, men jag ska försöka bli bättre på att höra av mig, men även att förstå när folk tycker att jag är jobbig, så att jag inte pressar dem till att umgås med mig.
Jag känner mig inte som mig själv.
Joho, jag har inte bara tappat bort mina kompisar, utan även mig själv. Woh, det lät väldigt skumt... Men ja, jag ska försöka hitta något som jag trivs med att göra, jag tror att det är det som saknas. Måste öva upp självförtroendet igen. Jag har inga intressen längre heller, utom anime typ. Och iofs. är ju det väldigt roligt att se på, men jag känner mig hjärndöd efter att ha sett anime en hel dag. Kläder och smink är också intressen, men att utveckla de intressena brukar oftast bli dyrt ;) Kanske ska jag hitta tillbaka till musiken, börja rita eller läsa igen, eller kanske något jag aldrig gjort förut?
Egentligen har jag mer problem också, (som till exempel mitt att jag inte kan hantera pengar pga mitt shoppingberoende, eller att jag inte tar tag i saker här hemma och tvättar och städar så ofta som jag borde), men de får vänta en stund. Som sagt, att ta tag i allt på en gång blir för mycket. Lite åt gången blir säkert bra.
känner igen mig i mykt >.< vad duktig du e gumman! Finns här om du behöver klaga/skrika elr prata ;) hopppas vi ses snarttt :D
SvaraRaderaäter inget godis just nu, började i Juli.
SvaraRaderaHar gått ner från 74 till 68 och då har jag inte börjat om att träna heller så jag rör inte speciellt mycket på mig. Ska börja om med träningen när tiden känns rätt ;D.
Angående vara den man är eller inte så brukar jag tänka: Personer jag skulle måsta ändra på mig själv för att bli accepterade av vill jag inte ha något att göra med eftersom att dom är jävligt ytliga och trista. Sedan är det ju så att genom att visa vem man är så har man ju större chans att stöta på andra som är som en själv.
I'm gonna wave my freak flag high!
Och då det kommer till ett mål måste man väl bestämma sig för något antar jag. Jag tycker att musiken idag har blivit väldigt platt och tråkig, ett tomt ljudtäcke. Förut hade musik större rum och större mening. 60- och 70-talets många protesttåg fick ett större genomslag med hjälp av musiken. Idag är en låt som bäst bra att dansa till och dem som faktiskt har ett syfte med sin musik stannar kvar på botten eller så lyssnar folk bara på ljudet istället för budskapet. Vi har blivit lata och viljelösa. Där är väl mitt mål att skapa texter som faktiskt vill någonting, som ifrågasätter och kritiserar.
Det är en stark drivkraft eftersom att det både känns viktigt för mig och för att jag alltid har varit ganska bra på att skriva texter, främst då i vanlig litterär from. Men det är också intressant att försöka förvandla dem till bra låttexter
Som dem flesta musiker kommer jag säkert aldrig att få ett genomslag, men jag har fortfarande målet. Det viktiga för mig är inte att försöka bli känd, det viktiga är att veta att jag försökte och kämpade.
Jag tror att resan är viktigare än målet.
Eventuellt skulle jag kunna tänka mig att bli politiker eller författare också.
Känner igen mig mycket!. Jag är väl smått på g jag själv med att ta tag i mitt liv, äta bättre (inte för att gå ner i vikt, utan för min förbannade magkatarr), träna och försöka komma tillbaka till mina gamla intressen igen.
SvaraRadera