Förstår ni hur jobbigt det är att försöka ta sig ut från ett ställe FULLT med folk när man gråter under tiden? Många som ropade åt mig "Men gumman, inte ska du väl vara ledsen nu?" och sånt i den stilen. Och man försöker bara hålla tårarna inom sig... Fick en kram innan jag for och den stärkte mig på vägen hem i alla fall.
Kände mig inte fullt så ensam.
Inser nu att det kanske inte vore så dumt att kunna folks mobilnummer utantill, då jag funderade på att fråga någon om de kunde skicka ett sms om vart jag var någonstans så att någon kunde möta mig där, men kom på att jag inte kunde någons nummer. Tror att jag kan Jockes och pappas, annars är alla helt borta ur minnet.
Förlåt för ett rörigt inlägg.
Kram!
SvaraRaderaLilla gumman! vilken tur att den e hittad iaf! dock hade de ju varit ett plus om vi lyckats hitta dig :( /S
SvaraRadera<3
SvaraRaderaSötisar <3
SvaraRadera