The Silver Doe

-"After all this time?" -"Always."

Raise your glass!

Aaaaaaaaaaaaw

 Jag dör litegrann

Första och sista året :D 

Harry Potter-maraton

Har idag avverkat de fyra första filmerna tillsammans med Carro, som inte sett dem tidigare.
Carro (innan vi började se): Jamen, jag har typ sett första! Han blir påkommen och så avgör han en match! Behöver jag se första?
Ja, Carro, det behövde du ;P

Jag: Ja, alltså hans föräldrar blev dödade av Voldemort.
Carro: Är det han med massa skägg?
Jag: Va!? Jahaaa, nej, du tänker på Hagrid.. :D

Carro: De får inte döda pållen! Neej neeej, ta med er pållen! TA DJURET OCH SPRING!!!!
Man tror att Buckbeak dödas
Carro: NEEEEEEEJ!

Carro: Schh, men andas inte så högt! Schh!
Snape vänder sig mot Harry som är under osynlighetsmanteln
Carro: JAG SA JU DET!

Carro: Nu skulle han ha haft den där osynlighetsvästen!

Och otaliga kommentarer till filmen och många frågor, men hon har varit helt inne i det hela och verkligen engagerat sig (betydligt mer än jag xD), så jag är stolt att hon faktiskt orkat se fyra filmer på en dag, trots att hon varit väldigt skeptisk innan, och dessutom kan tänka sig se fyra till imorgon!

Dags att sova!

Rekommendationer

Alla runt omkring mig rekommenderar gärna saker och jag försöker verkligen lyssna på vad de säger och jag lägger ner tid på att lyssna på nya band och se filmer. Jag kan erkänna att filmer och tv-serier tar längre tid för mig att "följa upp" än vad musik gör. Till exempel har jag fortfarande inte sett Down in the Valley, som jag lånade av Mikael för typ två år sedan, kanske? Skämmes... 

Jag, å andra sidan, rekommenderar sällan saker, eftersom jag måste känna total kärlek och att jag verkligen är insatt innan jag kan göra det. Det kan vara anledningen till att jag inte gillar album, utan enskilda låtar. 

För att kunna säga att jag gillar ett helt album måste jag alltså känna sådär för VARJE låt, eller nästan varje, i alla fall. Och det gör jag aldrig. Eller väldigt sällan, i alla fall.

Men här är saker som jag kan rekommendera, helhjärtat. Sen beror det ju iofs. på vem som läser, men rent allmänt. 

#1 - Harry Potter-böckerna

Jag tror att ni alla vet att jag är lite (okej, mycket) besatt av Harry Potter och det är många av mina vänner som inte förstår mig och sedan har jag några vänner som gillat böckerna förut men vuxit ifrån det nu. Inte jag. Någonting med den här världen förtrollar mig (ha-ha, inget skämt menat) och jag skulle så gärna vilja vara med om det själv. Jag blir väldigt lycklig av Harry Potter. Har jag en dålig dag och ser en Harry-gif någonstans eller ett citat eller något så blir jag på bra humör igen. Jag har bara blivit mer och mer nördig med åren. Kanske delvis på grund av nästa grej...

#2 - A Very Potter Musical

Samma sak här, ni är säkert dödsless på att jag har tjatat och tjatat och tjatat (i evigheter) om denna youtube-musikal. Det här är verkligen min humor. Blanda nördigt, musik, Harry Potter, referensskämt, mild parodi och några riktigt bra HP-fans som kan skådespela och sjunga och sätta ihop en egen musikal... ni hör ju, det är ju som gjort för mig! Det här fick som sagt igång min Harry Potter-hype igen.

#3 Sagan om ringen-filmerna 

Jag fick gåshud när jag letade bilder till det här inlägget. Jag minns precis känslan när jag såg bilder från Sagan om ringen-filmen efter att jag hade sett den första gången (Tack Otto!). Jag var överrumplad, frälst, salig och halleluja, jag skulle ha kunnat dö av lycka efter det biobesöket. 

Jag tycker att det är tråkigt att många i efterhand förkastar de här filmerna. Jag vet inte vad de har för skäl, men jag är lite såhär att har jag hype:at det en gång så kommer det alltid ha en särskild plats i mitt hjärta.

Men jag menar, come on! De här filmerna är episka! 

Hela världen, hur filmerna är gjorda, musiken, alla skådespelare, kläderna, effekterna, KÄNSLAN.

Förut satt jag i timmar och tittade på bilder, skrev ner hela första filmens repliker för hand i ett kollegieblock och nötte sedan för att jag skulle lära mig det utantill o.s.v.  

Ibland får jag ett sug av att se om filmerna, men jag har förstört lite för mig själv. Jag har sett de för mycket. Speciellt första. Det blir som inte lika roligt när man vet exakt allt som ska hända. Det bästa är om man har hunnit glömma bort lite.

#4 Lars Winnerbäck

http://www.universalmusic.se/media/127170/lars-winnerb%C3%A4ck-966.jpg 

Jag var osäker på om jag skulle ta med honom nu, eftersom det är evigheter sedan jag riktigt "lyssnade" på honom. Men jag får sådan nostalgi, jag kan fortfarande texterna till alla låtar jag hade hört då (hans nya har inte riktigt fastnat) och det är nog den enda artist jag verkligen snöat in mig på. Lasse har en särskild plats i hjärtat och förtjänar därför såklart en plats på den här listan. Han sätter så bra ord på vissa stunder som jag tror att vi alla är med om någon gång. 

#5 True Blood-böckerna och serien

Jag började se serien när jag pendlade till Umeå, vilket kanske inte var bäst, för jag ville bara se mer hela tiden och inte gå och lägga mig som jag egentligen var tvungen att göra när jag kom hem sent på kvällen och skulle upp tidigt på morgonen. Jag var borta några dagar från skolan för att kunna se klart de två säsongerna som fanns då.

Och allt är den här bildens fel. Någonting med den är så vackert och jag råkade på den överallt på bloggar och annars på internet, så till sist kände jag ju att jag var tvungen att kolla upp vad jag missade.

Förra året önskade jag mig böckerna i julklapp av mamma och pappa och jag fick dem! Jag läste ut dem på någon månad. Det gick lite segt i början, men sedan fastnade jag totalt. Dock måste jag säga att, som jag oftast tycker, böckerna är bäst. När jag hade läst dem blev jag sugen på att se om serien och se vad som stämde med böckerna och inte, men det blev så fånigt på något sätt. Tråkigt, eftersom jag verkligen gillade den första gången. Jag vet inte vad det var riktigt som gjorde att det kändes fånigt, men det var lite som att ha varit nykär och inte sett de små felen som fanns där. Men jag kör på första intrycket och säger att serien är awesome ändå!

Jag hade egentligen tänkt fortsätta på den här listan en bit till, men jag börjar bli trött och jag känner att det har blivit rätt mycket text ändå.

God natt, vänner!
Kram

Benkinersophobia - got it ;)

Benkinersophobia

Fear of not receiving a letter from Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry on one's eleventh birthday. A study recently showed that many children believe in the magical world of Harry Potter created by J.K. Rowling and are, in fact, fearful of it not existing. This fear often manifests itself in the form of an act described in the book which would be the first contact with the magical world in question - receiving a letter from Hogwarts. The build up to the eleventh birthday can be a time of anxiety for children suffering from this phobia. -'Have you noticed James acting oddly recently?' -'Yes, I think he may be suffering from Benkinersophobia.'

/http://www.urbandictionary.com/define.php?term=Benkinersophobia

Neeej, Hogwaaarts!

Mina fritidssysselsättningar just nu

Jag är sjuk igen :( Ingenting i kroppen känns som det ska.
Men under min sjukhet så har jag passat på att gotta mig i saker jag inte känner att jag "hinner" med annars. (Haha, låter kanske kul med tanke på att jag är arbetslös, men jag har jobbat mycket fram tills dess att jag blev sjuk och sedan har jag även haft kurs varje vardag mellan 08.30 och 12, så det har blivit lite tid över till fritid).

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_8f0O3oWqM0J9jdFdiB_aAXAoDdywhY6UIRGK2HLJn-a-WyUJpRKCmAjqW8WR5ITwMtjR27hbkAu9P7OOUJB5uKTBbhTKkiRqS2medx_6sQbFvEJKTB3JQrDBRlU3vrVO0DBuDg9HgnSy/s1600/The+Hunger+Games+US.jpg

I alla fall så har jag läst The Hunger Games och Catching Fire. Första boken var riktigt bra, andra gick så fort utan att jag kände någon riktigt spänning, men har tänkt börja på Mockingjay (tredje delen i serien) när jag känner att jag orkar. Har läst konstant för att läsa ut böckerna så fort jag bara kan, som vanligt. Nu ska jag istället spela klart Fire Emblem: Path of Radiance.

Åh just ja. Jag såg HP7, part 1 idag. Jag höll på att börja gråta nästan i början och ända fram till slutet satt jag och höll inne de där tårarna. Vet inte vad det är. Kanske hormoner. Kanske bara det faktum att jag gråter till de flesta filmer jag känner något för. Kanske att jag är ledsen över att filmserien snart är slut och att det inte kommer komma något nytt i HP-väg (så vitt jag vet) efter nästa filmdel. Kanske för att jag tyckte att det var jättesorgligt när Hermione raderade sina föräldrars minnen; något jag inte tyckte var sorgligt i boken. Neh, jag vet inte.

Jag är inte besviken på filmen i alla fall, trots mina höga förväntningar. Dock var den ingen positiv överraskning heller, utan precis vad jag hade väntat mig. Skulle vilja se den igen snart.
Älskade Harry Potter.

Sedan vi kom hem från bion har jag spelat lite gitarr för att försöka få igång musikintresset igen. Har som inte orkat med något som har med musik att göra eftersom det gör mig så... emotionell.. Både uppåt och neråt påverkas så fruktansvärt. Så jag har försökt hålla mig i ett mellanläge utan någon musik och det har fungerat. Men jag älskar det ju, så nu försöker jag igen.

Jag saknar Albin också. Är orolig för honom. Drömmer mardrömmar om att han försvunnit för evigt och vanliga drömmar där han kommer tillbaka och jag kan slappna av. Så orolig är jag visst.
Önskar bara att jag fick veta att allt är bra.