Jag vill inte hem

Jag är hos mamma och pappa fortfarande. Drar mig lite för att fara till lägenheten. Det blir nog inte av ikväll heller. Jag trivs verkligen inte där just nu. Och så har jag tusen saker som jag verkligen borde ta tag i där. Men jag orkar inte riktigt nu. Så jag är i Kusmark och... ja, vad gör jag? Jag har varit vaken sen halv nio i morse, men jag kan inte komma ihåg vad jag har gjort riktigt. Spelat lite gitarr, spelat oxie, sett tre animeavsnitt. Funderat, klurat, grubblat, tänkt och sådär.

Och så har jag VÄÄÄÄÄRLDENS godissug!!

Oj oj oj

Jäkla herpes. Jag har klarat mig utan munsår i typ... ett år? Men nu är det tillbaks :( Kommer ju inte kunna visa mig för folk såhär :P Speciellt inte med det vita goshet (Zovirax) som är kladdat över hela överläppen.

Idag är jag ledig. Eller ledig och ledig, jag måste plugga som tusan inför fonetiktentan.
Fast jag funderar på om det är värt det.

För er som inte vet det så är jag i valet och kvalet om jag ska hoppa av skolan eller inte.

Varför jag skulle hoppa av skolan:
- Jag är helt orklös, kan inte sova och orkar därför knappt lyssna när jag är i skolan.
- Utöver det där så mår jag sämre än någonsin.
- Jag har fått en väldigt dålig start på terminen och missat många lektioner och måste nog tenta om minst två tentor.

Men det som är det viktigaste av det där är som sagt att jag mår dåligt.

Varför jag INTE skulle hoppa av skolan:
- Jag trivs med folket i klassen.
- Det blir krångligt med flytt och sådant.
- Det skulle kännas som ett stort nederlag.

Jag har pratat med mamma om det här och hon har sagt att om jag mår såpass dåligt så borde jag flytta hem och vila upp mig och försöka igen senare. Och det låter ju underbart. Det är det jag vill göra helst. Men samtidigt så känns det så värdelöst att inte orka med skolan. Att jag liksom blir knäckt av min egen hjärna. Men det är det väl kanske inte, men jag är så jäkla stolt av mig att jag har svårt att acceptera nederlag och hjälp av andra.

Det är många som också har svårt att förstå varför jag inte orkar med skolan. Flera har sagt "men du som är så glad" (uppenbarligen läser inte människorna min blogg xD haha), men det är klart, jag är ju glad när jag är med folk. Det är ju inte så att jag går och grubblar och är rådeprimerad när jag är med andra. Då har jag ju annat att tänka på. Och på helgerna tar jag mig tid till att slappna av. Jag skulle vilja ha en sån lång helg i typ ett halvår, eller något.

Jag vet inte vad ni tycker...? Borde jag flytta hem eller borde jag fortsätta försöka?

Jag resonerar lite såhär:
Eftersom jag är 90a, så spelar det ju egentligen ingen roll om jag tar ett sabbatsår, för när jag då börjar univ. så är jag lika gammal som skulle ses som normalt.
Samtidigt så trivs jag med klassen, och jag trivs med att bo ensam (utom när jag ska sova). Mamma har nu (nästan, i alla fall) gått med på att jag ska få prova ha en katt och om det inte fungerar så ska den få bo hemma i Kusmark.
Och så har jag ågren över alla saker jag har här. Jag ska ju få farmors och farfars soffa och allt. Jag har värsta inredningsplanerna. Känns inte så värt att börja släpa hit grejer (det ska eventuellt göras nu på söndag) om jag ska hoppa av.

Jag ska försöka ett litet tag till, men som mamma sa (på ett ungefär): "Känns det värt att fortsätta slösa den energi du inte har på något som du inte är säker på att du orkar fortsätta med?"
Jag vet inte. Jag gillar ju skolan och jag känner att jag valt rätt utbildning, men kanske inte rätt tidpunkt för att starta den, bara.

Som sagt, jag vill gärna höra era åsikter... Skulle ni tycka att jag var helt värdelös om jag hoppade av och vilade upp mig? Undrar ni över mitt resonemang (jag är virrig i tankarna, så det blir nog ännu virrigare när jag skriver)?

Jag vet inte om jag vill ha några tips eller peppande uppmuntringar, faktiskt. För they tend to bring me down. Som att jag var för värdelös för att ens orka gå i dagis, eller något.

!!

Det blir nog ingen katt.
Damn it, känns som att hela världen motarbetar mig.
Och folk verkar inte ha fattat (trots alla tusen blogginlägg jag måste ha skrivit och trots alla gånger jag sagt det) att jag mår DÅLIGT. Förstår du? D-Å-L-I-G-T!!
Anledningen till att jag är så värdelös på att göra allt är för att jag inte har ork till någonting. Det enda jag vill göra är att sova. Lätt för dig att säga att jag ska kämpa på och att det ordnar sig när jag...

Jag kan inte skriva längre.

Angående den nya bloggrubriken...

Inte har man fått mycket gjort idag, inte. Även fast jag borde ha pluggat som en tok till Realia-provet på fredag. Men jag kommer kugga ändå, så det ger ingenting att ens försöka. Har inte förstått ett ord av vad han har sagt och jag förstår inte mina anteckningar eller det som står på internet.
Jag funderar på att hoppa av, men det har jag väl sagt förut.
Det enda som hindrar mig är egentligen att det blir krångligt att flytta tillbaks allting igen, att jag trivs med klassen, att jag inte skulle ha någonting att göra hemma och bli tokig och ångra mig + att det skulle klassas som ett flodhästiskt stort nederlag för mig.
Men jag orkar verkligen inte med att plugga som det är nu. Jag får ingen hjälp med hur jag mår och när jag knappt orkar äta finns det inte en chans att jag orkar plugga heller.
Och jag är så ensam här. Det är väl det som är värst.
Jag har försökt övertala mamma om att jag ska få skaffa en katt, men hon tycker att det inte blir något liv för en katt, eftersom jag trots allt ändå bara har 19,7 m2 att leva på. I can see her point. Stackars katt. Men damn it... jag då? Det här är inget liv för mig heller. Dessutom är jag större än en katt xD

Ny grej på min blogg: ska försöka att inte skriva så kryptiskt och tala klarspråk istället.

Och jo, angående den nya bloggrubriken... fast nu minns jag ju inte riktigt vad jag skulle skriva om den. Den finns där i brist på idéer om annan bloggrubrik, för det var det första som kom upp i huvudet när jag försökte tänka ut någon bra.
Och JA, jag har bytt utseende på min blogg igen. Främst för att, som vissa påpekat, det kändes alltför deprimerande med svart, även om det är när jag har svart bakgrund på bloggen som jag uppenbarligen skrivit som mest. Hm, weird. Kanske påverkas av färgens emoish style.

För er som inte läst det på Svahns blogg så vill jag också upplysa er om att det är filmkväll hos Samuel på... vad sa vi? FREDAG! och jag hoppas att du'll be there. (du'll? xD)

Helgen

första tentan, fyyyyyra, snyggdansen i samuels rum, fuldans på station, mys, velande, köra till stan enbart för att äta skrov, kung fu panda, guitar hero, prata till fyra på natten, städa, fika, plugga, tradera, glömma bort att andas.

jag mår inte så bra just nu. har inte ätit något idag (glömt) och jag tror att jag svimmar när som helst. jag ska lägga mig och hoppas att man inte kan svimma när man ligger ner xD
ibland önskar jag att folk kunde bry sig så pass att de frågade hur det var istället för att säga att klaga på att jag verkar nere, men det är ingenting jag behöver egentligen. jag har två personer som bryr sig, det är en mer än för att det ska räcka.

Natt

Nu borde jag verkligen sova, eftersom klockan snart är ett och jag ska upp senast klockan sju. Men jag har alldeles för mycket att tänka på. Vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv. Jag går mig själv på nerverna litegrann just nu.

Men jag har haft en trevlig dag :D

Det var aldrig jag, det var du

Filmer/serier/låtar som fått mig att gråta på sistone:

Dead Poets Society

The Notebook
Scrubs
Grey's Anatomy
Filmen Jocke skickade till mig idag
Christian the lion

Poison Oak /Bright Eyes/

Big Fish

Romeo & Juliet /Dire Straits eller The Killers/

Ditt kvarter /Säkert!/

-

Det är något så fint med två personer som dör samtidigt. Som Romeo och Julia. Like Albin said: "den ultimata kärlekshistorien". Jag har tänkt på det ett tag nu. Det är så vackert... så vackert.(Emo points till min blogg från Svahn, yes ^^)

-

Jag hoppas att det inte nyss hände något hemskt. Ifall det gjorde det uppdaterar jag er imorgon.

Jag orkar inte...

Jag har tappat bort min börs...
All min tillgång till pengar (= mat), mitt körkort, 150 kr o.s.v. har jag alltså tappat bort.
Även om jag spärrar mitt kort så måste jag ju ändå vänta på att få ett nytt. Innan dess så har jag förmodligen hunnit svälta ihjäl.
Mitt körkort, ja, jag måste ju ha ett nytt sådant också...
Jag vill avlida.

Dessutom är jag typ blond nu också. Jag vet inte ifall jag hurrar.