Stalker

Idag har jag först pratat med Louise och vi kom skämtsamt in på ämnet stalkers och pratade om att vi blev så intensiva när vi träffat någon vi gärna vill känna bättre att det nästan känns som att vi är kära under tiden, även fast vi vet att vi inte är det. Men vi, - eller jag, kanske jag ska säga, jag ska inte dra med Louise i något hon inte sagt något om - jag stalkar folk när jag blir sådär intensiv.
Inte på "följa efter på gatan"-sättet, utan jag kollar upp allt jag kan på internet. Facebook, eventuella bloggar, kollar alla bilder som finns och så vidare, bara för att jag vill veta mer. Det här är inte en av mina mer åtråvärda sidor, jag vet, men jag vill ändå berätta om den för den ger er chansen att förstå mig bättre.

Jag kanske bara ska säga att det här inte händer särskilt ofta, hela den här proceduren, för jag träffar inte folk som jag tycker är SÅ intressanta så ofta.

Jag vet att de flesta säkert kollar andras Facebook osv. när de är nyfikna på någon och att jag säkert (hoppas jag) inte är så extrem som jag känner mig ibland, men jag tror att jag snokar betydligt mer än the average person åtminstone. Speciellt när jag blivit såhär intensiv och "besatt" då.

I alla fall så pratade jag med Sarah nu på kvällen och hon nämnde bara något om en stalker tvärt och jag kom in på ämnet i tankarna igen.
Kom att tänka på när jag bodde i Umeå och jag blev förföljd av en kille som jag pratat med under en introduktionsföreläsning och jag tyckte att det var grymt obehagligt. Det var ren fysisk stalking.
Jag hade inte talat om för honom vart jag bodde eller ens vad jag hette i efternamn, men ändå hade han lyckats lämna ett papper med sin mail-adress och telefonnummer i min postfack.
Några dagar senare var jag på en fest och helt plötsligt var han där och när jag flyttade mig mellan olika sällskap i rummet så följde han alltid efter, men alltid på avstånd.
När jag lämnade festen och skulle gå hem ensam så kom han ut och följde efter mig. Han verkade inte vara typen som skulle göra mig något illa - mer typen som desperat ville ha någon att umgås med, men som inte visste hur han skulle göra - men jag ville ändå inte att han skulle följa efter mig på vägen hem.
Men det gjorde han. Hela tiden på avstånd. Han gick aldrig fram till mig och sa något.
Jag hade panik och ringde Jocke för att ha någon att prata med ifall, ifall någonting skulle hända. Jag är jätterädd för att gå själv när det är mörkt i vanliga fall. Addera stalker och det blir några gånger värre.

Min fundering är då: Är jag lika creepy som han som förföljde mig?
Båda vill nog egentligen samma sak och har nog egentligen bara ett desperat behov av att lära känna någon som lämnade ett så positivt intryck (måste jag ju anta i hans fall, men hallå, vem stalkar någon som gjort ett otrevligt intryck?) att man vill lära känna människan.

P-A

P-A

Mannen bakom citaten:

"English speakers aren't machines... but they tend to be" och
"You liked that, didn't you? ...and we all know the answer to that question..."

Finally!

Klockan närmade sig fyra och jag ringde till bussgubben som skrattade åt mig när jag sa att jag inte visste var bussgaraget var och jag sa att jag nyss flyttat hit. Han skrattade ännu mer åt mig (på ett bra sätt) för att jag tappat bort börsen så tidigt. Han berättade att det fanns ett rosa kort i en svart portmonnä som det stod Nathalie Lundström på. Jag blev happihappiflodhäst och tänkte: dit ska jag! Kollade på kartan och såg att det var ca. EN MIL från Ålidhem. Mindre happihappi... Eftersom jag uppenbarligen inte hade någon börs - inga pengar - så kunde jag inte ta någon buss någonstans, så klockan fem började jag min låååånga promenad.
Gick bara fel en gång, mamma ledde mig rätt via telefon.
Det tog en och en halv timme att gå dit, sedan fick jag börsen och började gå hemåt igen. Stannade upp vid Vasaplan och åt på Max (hey, efter typ två timmars promenad förtjänade jag mat) och tog bussen hem därifrån. Kom hem klockan åtta. Men nu hittar jag till Haga i alla fall. Ifall jag skulle vilja gå dit någon dag :P Och till simhallen, som jag ska besöka snart tror jag. Så fort jag skaffat cykel, för det var rätt långt dit -.-

Som magi, ett ljus man drunknar i

I torsdags var Albin och hälsade på mig i Umeå. Vi fikade med några gamla jobbarkompisar till mig och på natten kom jag på att jag var i desperat behov att få sjunga (ingen gitarr/inget piano i Umeå gör mig tokig!) och eftersom Albin hade med sig en gitarr som jag får låna (en längre stund) så var jag extremt peppad på att använda den, även om klockan så råkade vara halv ett. Men jag tänkte skona mina korridorskamrater från min falsksång, så vi bylsade på oss de varmaste kläder, vantar, tjocksockor, halsdukar, mössor o.s.v. som jag har och sedan gick vi ut i kylan. Vi letade oss till en kyrka (som jag tror att Johanna eller någon pratade om på Staden och Framtiden när vi skulle prata om arkitekturstilar... särskilt vacker var den inte i alla fall) och där satt vi på några stenar och sjöng i någon timme eller sådär. Albin var dock inte lika peppad som jag, för jag hade kunnat vara ute hela natten, men han började klaga på att han frös (vekling!) så vi gick slutligen in och sov bort hela fredagen. Nästan.
Vi vaknade tolv och gjorde omelett och segade oss otroligt mycket. Klockan blev någon tid som innebar att vi var tvungna att gå för att hinna med bussen vi tänkte ta hem.
I bussen på väg mot Skellefteå satt killen framför oss och spelade Pacman och killen snett framför oss till vänster spelade CoD4. Eftersom vi inte ville vara sämre (xD) så spelade vi memory på min dator. Till min förskräckelse fick jag erkänna mig besegrad av Albin... i memory... Jag var kanske trött. Eller så har jag underskattat Albins minne.

Jocke kom och sov över hos mig från fredagen till lördagen och det kändes fruktansvärt skönt. Jag var verkligen hemma. Sov i min säng, med personen jag älskar. Bättre kunde det inte bli.
Som vanligt när jag sover med andra så sover man bort dagen efter, så att säga att vi inte vaknade förrän halv tre dagen därpå borde inte förvåna någon.
Kom ner och fick veta att mamma och pappa ville bli skjutsade till Burträsk tidigare än vad de sagt förut. Eftersom jag hade planerat att fara till Mikael, men inte på långa vägar var redo att fara precis då, så övertalade jag mami att jag skulle få fara hem emellan det att jag skjutsade dem och for till Mikael. Det gick bra, så sagt och gjort så skjutsade jag mamma och pappa till Burträsk, körde hem med Julia och köpte pizza och sedan hämtade jag upp Albin i Kåge och for till Mikael.
Det var väldigt, väldigt skönt att vara där, i och med att vi pratade hela tiden (även om jag sa ovanligt lite) och jag kände mig ännu mer hemma. Vilket gör att jag har ångest över att jag ska upp om fem timmar, eftersom jag ska tillbaks till Umeå imorgon bitti.

Jag vill inte. Jag vill helst stanna hemma och vara arbetslös och meningslös (men leva glatt ändå, för att jag valt att för en tid få leva så) och få all mat tillagad, inte behöva bry mig om hyran eller vad det kostar att åka buss fram och tillbaks Umeå-Skellefteå varje helg.
Men å andra sidan så är det skönt att bo ensam. Det enda jag skulle vilja ha är lite sällskap. Men mamma har förbjudit mig att skaffa en katt. Jocke föreslog att jag skulle skaffa en liten, lurvig dvärg istället...
Har faktiskt funderat över möjligheten att försöka sig på att införskaffa några präktiga vänner borta i Umeå, men jag är för lat för att orka anstränga mig på den fronten... eller, ja, på alla fronter överhuvudtaget.

För att helt byta samtalsämne så vill jag hjärta 5 saker idag:


Kent - Max 500
(Jo, jag vet att alla ni har hört den säkert tusen gånger. Förmodligen samma sak för mig, men det tog så lång tid innan jag hörde vad jag lyssnade på. Förstår du?)

Den här pianoversionen av

What I miss about you (Katie Melua)

gav mig en sådan lust att spela piano. Jag önskar verkligen att jag kunde spela den sådär.

http://www.youtube.com/watch?v=m6jGkrCg5oI

Post-it lappar.
Det kan väl inte finnas något bättre? Utom möjligtvis något annat som har med papper eller färg att göra (nya kollegieblock, kalendrar, kuvert, papper i olika färger som man köper men aldrig använder, tuschpennor, överstrykningspennor o.s.v.).
Post-it lappar är hur som helst vad jag älskar just nu.

Den nya Idol-juryn,
fast främst (okej, kanske enbart) han som är snäll mot i princip alla (jo, jag vet att Idol-juryn "ska" vara elak enligt vissa, men själv har jag svårt för riktigt otrevliga personer, så jag hejar på att han fortsätter i den stilen han har nu)

Joakim Wallmark.

Min fina.

Bilder BILDER bilder BiLdEr

Albin och Gustav är på väg...



...in i en riktig Scar/Mufasa-duell



Gustav vann uppenbarligen och posar i sina högt uppdragna kalsonger

Såhär ser det ut om någon utropar kommandot "Se ut som Bulbasaur!" och trycker av

Jocke fick för sig att ta på sig mina ytterkläder, vilket inte såg alltför tokigt ut

Pedagoggränd 5B

Det är hit dina brev kommer

Inga större förändringar i vare sig mitt ego eller mitt utseende ^^

Nu är det bestämt...

Eller ja, om jag väljer att skicka in ett ja, alltså. Jag kom in på gymnasielärarlinjen i Umeå, inriktning Engelska. Känns skönt att jag kom in. Igår ville jag inte alls plugga vidare, idag är jag råpeppad. Vilket betyder att jag inte svarar än på ett tag hur jag vill ha det. Men mest troligt far jag till Umeå till hösten. Fast jag kanske bor hemma och pendlar första året. Beror på ifall jag hittar någon lägenhet i Umeå, vilket nog lär vara RÄTT svårt.