Gudis vad långt det här inlägget blev

Imorgon är sista dagen på min praktik i Burträsk, vilket betyder att jag slipper stiga upp före gudarnas gryningstid, vilket alla såklart vet är kring 05.15, varje morgon. Och min alarmsignal... så fort jag hör de första orden "And it's the one thing I've knooooown. Once I put my coat on" (sen har jag hunnit slå av alarmet) som jag tyckte var så mysigt att lyssna på när jag vaknade för bara tre veckor sedan gör att jag just nu varje morgon slår av alarmet, slår mig för pannan, slår mig själv mentalt för att jag inte la mig tidigare, slår upp ögonen och efter alla sådana slag så känner jag att jag nog måste stiga upp. Även fast kroppen känns som bly...

Jag hade tänkt baka och bjuda på någonting till personalen imorgon, men det blev så sent innan vi hade ätit middag och allt, så jag hinner inte riktigt nu. Får väl helt enkelt ta och bjuda på äckelbullarna jag har i frysen. Jocke tycker att de är goda, så då kanske de på praktikplatsen inte är så kräsna heller ;)
Eller nä, stackars dem. Jag kavlade nämligen ut bulldegen på skärbrädan (ingen annan plats verkade lämplig) och tydligen så hade Jocke hackat lök på den skärbrädan. Kanelbullarna Lökäckelbullarna går inte åt så fort, även fast Jocke gillar dem. Han ljuger nog bara för att uppmuntra att jag ska baka igen och kanske med gott resultat.
Nä, ikväll hinner jag som sagt inte baka. DÖDA MIG, jag hinner knappt ha någon fritid när jag kommer hem kring halv sex.

Jag har i alla fall hunnit läsa ut Harry Potter and the Philosopher's Stone idag och antingen hade jag glömt att de två första böckerna faktiskt också var rätt bra, eller så är det för att jag läser på engelska nu och som de flesta böcker har en tendens att vara så är även dessa böcker bättre på engelska.
Dock tror jag att jag börjat på något dåligt. Eller nej, jag VET att jag börjat på något dåligt. Jag har börjat läsa en bok i en bokserie. Och jag känner mig själv rätt bra; jag kommer att läsa de andra sex böckerna inom troligtvis en vecka, trots att jag verkligen inte har tid. Trots att jag redan läst böckerna åtminstone två-tre gånger.

Mamma sa det idag, när Jocke påpekade att han aldrig läst en bok (här skulle vi egentligen kunna sätta punkt för den meningen ;P) mer än en gång: "Nathalie har nog aldrig läst en bok bara en gång."
Det roliga är att jag som skrattade lite åt det och sedan började jag tänka på hur många böcker jag faktiskt läst mer än en gång och kom fram till att det faktiskt stämde för det mesta. Kort och sammanfattat: Gillar jag en bok läser jag den mer än en gång. Gillar jag en bokserie läser jag den gärna mer än två gånger.
Överlag så gillar jag faktiskt bokserier mer än bara "singelböcker", eftersom nöjet är över för snabbt annars. Jag kan tycka att en bok är jättebra, men jag skulle så gärna vilja ha en fortsättning - mer förklaringar. Om jag ser att en bokserie är jättelång kanske jag avskräcks lite, eftersom de brukar ha en tendens att bli sämre och sämre om författaren skriver bara för att tjäna mer pengar och handlingen inte alls har med den första boken att göra, till exempel. Då blir jag besviken.

Filmer däremot gillar jag bättre som enskilda filmer och inte som trilogier, eller så. Men det gör kanske de flesta?

Jag känner att jag är på väldigt skrivhumör just nu, så håll ut eller hoppa över det här inlägget ;)

I alla fall så fyller jag tjugo om cirkus brazil-jack en månad. Och jag är ju så entusiastisk kring det att jag funderat mycket på hur jag skulle vilja fira. Annars brukar jag ju som inte planera så mycket, men nu när jag har åkt så mycket buss så har jag funderat och tänkt hur en fest/vad man nu ska kalla det skulle se ut om ALLT var precis som jag ville. Ni kommer att se att jag har alldeles för storslagna planer som troligtvis inte skulle gå att genomföra, dels p.g.a. pengar, bristande intresse för sådant här hos mina vänner o.s.v., men det är ändå lite roligt att skriva ner min fantasi om det perfekta firandet och ha att läsa om det sen i framtiden.

Min fantasi börjar med att det hålls en överraskningsfest för mig, eftersom jag alltid drömt om att bli överraskad med en fest. Sedan har någon hyrt en lokal och alla har hjälpts åt att klä upp den jättefint enligt temat FÄRGGLATT och alla har på sig kläder/utklädningskläder som passar temat också. Jag fantiserar lite om en återgång till klassfesterna man hade i mellanstadiet på vissa punkter: bål, limbo, pingis o.s.v.
Det är i min fantasi en stor lokal och på en kortsida av rummet har man dragit in ett par soffor, sackosäckar och en massa kuddar och där sitter en del och pratar och har det trevligt. I ett annat rum är det lekar (okej, alla vet att jag ÄLSKAR lekar, så därför är det obligatoriskt på mitt fantasiparty) och folket har varit så duktiga och planerat lekar som är så roliga. Alla skrattar och har jätteroligt och det blir jättevarmt i rummet och folk ligger på golvet och kippar efter andan för att de skrattat så mycket.
Vissa dricker alkohol, vissa dricker vatten, vissa dricker fanta och alla är lika glada, trevliga och har verkligen roligt. ALLA är bjudna på min fantasifest.
Det finns även en sorts provisorisk scen i lokalen som någon har knåpat ihop. Då visar det sig att mina vänner, som alla har fantastiska talanger i någonting, har bestämt sig för att ha ett speciellt framträdande för mig. Jag tänker mig typ sketcher, kända melodier med omgjord text om någonting roligt (kanske de vänner som är på festen?), övriga musikframträdanden, danser, bildspel från olika klassfester eller andra happenings som jag ännu inte har sett (alla vet att jag ÄLSKAR bilder också ;)) o.s.v. Alla av mina vänner har som sagt någonting som de är riktigt bra på som jag verkligen skulle älska att se framföras. I fantasin så är det även såklart mina favoritlåtar som bakgrundsmusik och den som får för sig att klaga på musiken får finna sig i att den inte byts ;).

Det finns hur mycket som helst som jag egentligen fantiserat om den här (enligt mig) perfekta festen, men jag har insett att det aldrig skulle gå att genomföra, så jag har lagt det på is. Jag har inte råd, jag tror inte att folk skulle vara så engagerade som jag fantiserar om och då funkar inte riktigt det där konceptet xD Men I wish it did. Jag är möjligtvis alldeles för barnslig för min ålder, men jag tycker så fasansfullt mycket om lekar, alltså xD Det är konstigt. Tyckte inte om det när jag var liten. Var väl för lill-gammal för det då :/


Okej okej, jag ska sluta skriva nu. Jag insåg precis att jag skrivit alldeles för länge. Men det går ju fortare att läsa detta än vad det tar för mig att skriva. Tur det ;P

Love /Nath

Ännu en skum dröm (hoppa över om ni inte orkar läsa den ^^)

Det här drömde jag i helgen någon gång, när folk var här och lanade.

Jag, Jocke, Samuel och Munk var på Boda Borg, fast det såg ut exakt som banorna i Super Mario till Nintendo64 och skulle då klara av alla stjärnor på de olika banorna.
Jag kommenderade i alla fall iväg pojkarna så att de skulle gå och fixa "metallmössan" så att vi skulle bli starkare. När de gått in i ett rum gick jag upp för en trappa och kom till en kafeteria och började fika. Så jag satt där ett tag och filosoferade, men så efter ett tag så började jag som fundera över vart killarna tog vägen och om de aldrig skulle komma och fika med mig. Äh, tänkte jag, jag går och handlar på ÖB istället.

ÖB låg precis bredvid Boda Borg och det såg ut ungefär som på Solbacken här i Skellefteå, med många stora affärer bredvid varandra. Jag går i alla fall in på ÖB (som ser ut exakt som Åhléns, men nevermind) och börjar plocka på mig lite saker som jag vill ha. Spöket Laban-muggar (med en pip att dricka ur, som till småbarn...), någon bricka, en toalettborste o.s.v. Sedan kommer jag till sminkavdelningen och jag hittar en fantastisk sminkpalett med jättebra kvalitet och så var den superbillig! När jag då har bestämt mig för att jag ska köpa den och står i kassan så kommer någon form av specialstyrka inrusandes och tillfångatar kassörskan och då visar det sig att hon "langar" smink (!?) och säljer det jättebilligt, fast oskattat eller något. Så de tittar misstänksamt på mig och frågar om jag hade tänkt köpa smink av henne, månntro. Jag håller upp mina Spöket Laban-muggar som för att visa att "jag har fulla händerna med grejer, hur ska JAG kunna köpa smink då?" och så undkommer jag med nöd och näppe.

Med lite panik springer jag ut från affären, för jag är rädd att de ska komma på att jag egentligen hade tänkt köpa smink, så jag vill ju komma därifrån så fort som möjligt.
När jag kommer ut på parkeringen står mamma och pappa och lassar in matkassar i bagageluckan på Toyotan och frågar varför jag tagit så lång tid på mig. "Men jag har ju varit på Boda Borg", säger jag. Det tar ju sin tid.
"Ja, i alla fall så får du då köra hem Mitsubishin!", säger pappa.
"Men va, nää, killarna är ju kvar på Boda Borg! Varför har ni tagit hit två bilar förresten?". Jag blir ju förtvivlad. Ska jag behöva köra BIL!? Ut från en parkering!? Och Mitsubishin dessutom. Det är ju typ min värsta mardröm.
"Det är bara att du kör hem den nu", fortsätter mamma.

Och på något sätt så hamnar jag i en bil som är på väg ut från parkeringen. På utfarten från parkeringen finns det sådana här larmdetektorer, eller vad de nu heter (sådana som står i utgången till alla affärer, som larmar om man stulit något) och jag inser att jag har ju bara gått ut med mina muggar och dylikt från Åhléns/ÖB/sminklangarstället utan att betala. Jag har lite panik över att det ska låta i de där, så jag vänder ju om med bilen och går tillbaka till kassan med mina saker och säger: "Ursäkta, jag var lite förvirrad alldeles nyss, så jag råkade gå ut med de här sakerna i famnen, så jag tänkte att jag kommer och betalar dem nu."

WOOOSH och så kommer Gestapo den här speciella insatsstyrkan (som ser ut som ninjor, för övrigt) och tillfångatar mig och söver ner mig....
Jag vaknar upp i ett dunkelt bibliotek där jag sitter vid ett runt mahognybord i en vinröd fåtölj. Bordet är helt omgivet av bokhyllor, utom en smal glipa som man kan komma in igenom. Det står ljus på borden, det är lite rök i luften och det ligger även spelkort på bordet. Runtom bordet sitter tre andra personer och tittar på mig: en man med svart mantel och huva (hur jag vet att det är en man vet jag inte, för man ser inte hans ansikte) sitter mitt emot mig, en ung tjej med röda flätor i en mycket avancerad frisyr och utmanande kläder sitter till höger om mig och en stor, grovmuskig karl med bar överkropp och läderskynke (ni som har spelat Diablo 2: tänk typ en barbar, fast med lite skägg och lite mer hår) sitter till vänster om mig.

Mannen med huvan presenterar sig som en fransman vid namn Don Faison (vilket, nu när jag tänker efter är en liten modifiering på namnet på han som spelar Turk i Scrubs xD) och han röker en cigarett. Typiskt, tänker jag: en fransman som röker... Jag blir illamående av lukten och frågar vad jag gör där och varför jag är fastbunden vid fåtöljen.

Don skrattar ondskefullt och säger:
"Du försökte stjäla från mig och mitt imperium. Sådant går inte ostraffat!"
Jag: "Va!? Jag kom ju tillbaks och skulle betala för sakerna och det var då jag blev tillfångatagen!"
Don: "Försök inte med sådana där undanflykter nu!"
Tjejen med rött hår: "Nu vill vi ha någonting av dig!"
Jag: "Jaha, kan jag bli av med min skuld på något sätt, då? Jag får väl betala böter, eller något..."
Den grove mannen skrattar. (Det är för övrigt det enda han gör i den här drömmen också.)
Tjejen: "Du blir inte av med din skuld så lätt... Vi vill att det ska KÄNNAS!"
Don: "Lugna ner dig lite nu, ****." (namn som jag inte kommer ihåg)

Don: "Vi ska spela ett spel... Om du vinner så är du fri från alla skulder, men om du förlorar så kommer vi att ta ditt förstfödda barn inom åtta år. Har du inget barn inom åtta år så dödar vi dig istället."
Tjejen: "Vi har fem kort var och det gäller att ha högst hand när tiden är slut."
Jag tittar på mina kort och ser att jag har två ess och tre kungar. Hah, ingen kan vara högre än mig.
När tiden är slut ska alla visa sina fem kort en och en, jag ska visa sist så jag sitter där och småler och tänker att jag kom lätt undan ur det här...
När det då är min tur att lägga ner korten så säger de: "Nej nej, du behöver inte visa dina kort, **** här har den högsta handen man kan få." Så jag tittar på hennes kort och hon har hjärter knekt, hjärter två, klöver åtta, en isdrake (?) och en sexa. Så jag blir ju förbannad (dålig förlorare som jag är) och frågar HUR har hon MÖJLIGTVIS bättre kort än vad jag har, och så visar jag mina kort.

Don: "Jomen, hon har hjärter kombinerat med knekt och en isdrake, det är jättebra kort"
Jag blir förbannad och kastar korten på borden och skriker att de inte kan FUSKA och komma på egna regler, börjar gråta och springer därifrån (hahaha, så typiskt mig xD) och tänker att jag ska gömma mig någonstans i alla fall, så jag springer in i matsalen hemma i Kusmark (som tydligen låg i anknytning till biblioteket) och gömmer mig bakom soffan där.
Efter bara en liten stund hör jag hur dörren öppnas och Don kommer in i rummet. Han stannar och tittar på mig och skrattar tyst och ondskefullt.
"Du har försökt döda mig!" (tydligen gör man det genom att kasta spelkort på bordet)
"Straffet för detta är inte nådigt..."

Jag får ju panik och känner att; dödar inte jag honom nu, så dödar han mig... så jag tar upp små ljuslyktor som står bredvid mig och kastar mot honom. Jag missar dock varenda gång. Så får jag se ett par cola-flaskor som står bredvid mig, så jag skakar på dem och skruvar upp korken och kastar dem på honom. Han blir dränkt i cola (det här var i min dröm en mycket bra taktik och mycket smärtsamt egentligen), men han står fortfarande helt stilla och skrattar ondskefullt och sedan säger han "Nu börjar det bli intressant"...

Och sedan vaknar jag.

I'd do the stars with you anytime

Idag är jag fylld med kärlek. Jag är fruktansvärt nöjd med mig själv och ett extra plus är att jag ska hem om två timmar :D

Jag har sovit från två till halv fem, så jag tänkte nu delge en mycket vacker dröm som jag drömde under den tiden: (KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS FÖR KONSTIGHETER)

Äntligen var jag hemma! Men till min förskräckelse upptäcker jag att det finns tre dörrar bredvid varandra på övervåningen, varav mitt rum ligger i mitten och min systers rum till vänster. I stor förvåning går jag in i rummet till höger och hittar ett storjäkla rum där bland annat mina föräldrars dubbelsäng står. Jag säger högt för mig själv (för sådant gör jag i drömmar också): "Ja just ja, mina föräldrar har ju alltid sovit på övervåningen!" Jag får panik när jag inser att mina föräldrar bor vägg i vägg med mitt rum. Efter en vidare undersökning av rummet hittar jag en gammal dubbelsäng som jag tänker att jag ska ta med mig till Umeå sen när jag far hem och bestämmer mig för att gå ut på balkongen och leta efter mamma för att fråga om lov. Väl ute på balkongen så befinner jag mig på Anderstorp, på en parkering. Jag ser att ett mönster på marken föreställer bland annat en groda och längre bort kommer min mamma gående mot mig. Jag skriker till mamma: "Mamma, den här grodan vill jag gifta mig med!". Mamma kommer fram till mig och säger lugnt: "Vad får dig att tro att han vill ha dig då? Jag menar, du ser ju inte särskilt fransk ut". Jag inser detta faktum och börjar fundera ifall det inte hade någonting med prinsessor att göra egentligen, men släpper den tanken fort som vinden när en panda susar förbi på en permobil och skriker "PIIIIIIIIIMP, PIIIIIIIIIIIIIIMP".
Eftersom jag vet att det där är ett husdjur till en tant som bor i närheten av min kusin så säger jag: "Men vad gör han ute nu? Och alldeles själv?" (Under tiden kör den här pandan omkring inom syn- och hörhåll och ropar "PIIIIIIIIMP"). Mamma förklarar för mig att tanten som rår om honom inte köper allt han vill ha åt honom, så han måste ut och handla själv när det är vissa saker han vill ha.
Pandan har äntligen stannat vid en gul container. Han hittar ett lager med öl och skriker glatt "PIIIIMP" för att han äntligen hittat det han sökte efter (pimp = öl... jaaa)
Han kör vidare i solnedgången, men plötsligt kommer pappan i Svensson Svensson uthoppande från sin lägenhet och kastar ett nät över pandan som blir helt paralyserad. Herr S (jag blir irriterad på att jag inte kommer på vad han heter) ser triumferande på sitt byte när hans fru kommer ut genom dörren och säger: "Nu får du välja: mig, c, eller pandan!". Han hyschar bort henne och ska ta tag i sitt byte och sälja det dyrt när hela kvarteret plötsligt vaknar och vill rädda pandan.

Här någonstans vaknar jag av att det ringer i telefonen xD

PANDA + PERMOBIL = PIMP!