Dans, sång, Heads Up, flum och mest av allt: skratt.

Sådär ja. Knåpade ihop några av mina favoritvideos som får mig att bli glad och skratta :) 

Inget sammanhängande och inget som make:ar sense, skulle jag tro. Perfect!

15kg+ och vårdbiträde.

När jag träffar människor som jag inte umgås med särskilt ofta,
eller kanske rentav inte har pratat med på flera år
så känner jag mig alltid lite dålig för att jag inbillar mig
att jag inte har lyckats med mitt liv.
"Herregud, jag har ju gått upp femton kilo
sen gymnasiet och inte kommer jag mig neråt.
Och så jobbar jag inom vården,
visst hade jag kunnat lyckas med någon högre
utbildning om jag verkligen ville?
Vad ska de tänka om mig?"

Det sjukaste med att jag tänker det där
är inte att jag värderar mig själv enbart
angående utseende och karriär -
något jag aldrig gör mot någon annan -
utan att jag verkligen trivs med de där sakerna egentligen,
men att jag är rädd att andra ska tycka att jag har misslyckats
och därför intalar mig att jag faktiskt har misslyckats.
Man kan verkligen ifrågasätta min IQ ibland.

Hur många tänker sådär om mig egentligen?
Kanske nån, men långt ifrån alla.
Det finns saker jag är osäker över med mig själv,
men det är inte saker jag tror att andra går och dömer,
för det är saker som de inte kan veta om om de inte står mig nära.
Så därför blir vikt och arbete väldigt sårbart.

Vårt arbete definierar oss för främmande människor.
Ingen kommer fram på en fest och frågar
"Vad är dina intressen då?" det första de gör.
Jag skulle älska dig om du gjorde det, dock.
Men de flesta känner sig obekväma kring att gå rakt på sak
och kanske till och med tycker att det är jobbigt att berätta
vad man gillar rakt ut om man blir frågad av någon man inte känner.
 
Jag träffade en sån kille när vi var ute på Rex(?) förra året.
Carro fick inte ur honom många ord och jag fick svaret
"träna och så" när jag frågade vad han gillade att göra.
Efter en halvtimmes envist tjatande från min sida erkände han
att han mest gillade att spela dator- och tv-spel och se anime,
men att det säger man ju inte till en tjej på krogen.
Fair enough, krogkillen, en del tjejer kanske blir ivägskrämda av det...
men ni som läser den här bloggen förstår kanske
att vi helt plötsligt hade massor mer intressanta saker att prata om
än vad vi hade från början när vi pratade om jobb, skola och träning.

Som alltid när jag skriver så spårar jag iväg helt i tankarna
och kommer ifrån vad jag egentligen tänkt skriva från början.
Just nu tänker jag på hur less jag är på artighetsfraser
och att det nästan mest är sådana jag yttrar nuförtiden.
Mest mitt fel, faktiskt.
Jag har blivit så socially awkward att jag knappt törs prata längre,
men jag saknar det verkligen.

Bitter, ironisk och sarkastisk

Har funderat på en grej Carrolicious sa i torsdags både innan bion och när hon skjutsade hem mig efteråt.
Jag sa nämligen att det var kul att hon skrattade åt mina skämt. Att tjejer har en tendens att skratta åt mina skämt och att killar inte har det. Då sa hon såhär: "Det är för att du är så bitter och sarkastisk i övrigt", eller nåt sånt.
Jag tar verkligen inte illa upp av att bli kallad bitter och sarkastisk. Jag tycker att det är fantastiskt, för jag har aldrig fått höra det förut. Då börjar jag ju fundera om det bara är hon som tycker det eller om andra inte har vågat säga det? Eller om jag bara är bitter och sarkastisk när jag är med henne, men det låter konstigt.

I alla fall så pratade vi om killar under bilfärden hem och hon sa något i stil med:

"Jag förstår om killar gillar dig. Du är avslappnad och har liknande intressen som de har.. " och så räknade hon upp flera grejer som exempel på varför killar nu skulle kunna gilla mig och jag svarade: "Jo, jag är ju the perfect girl..." med ett lite ironiskt tonfall varpå hon skrattade och sa: "Det är precis det där jag menar! Den bittra sarkastiska du!" 

Ahaaa! Det stämmer nog att jag kan vara sarkastisk/ironisk (what's the difference anyway?) när någon säger något som kan tolkas som en komplimang. Jag kan inte riktigt hantera komplimanger som jag inte håller med om, men jag vill inte vara så att jag förnekar det folk säger heller (det kan tolkas som att man fiskar efter mer komplimanger nämligen), så jag brukar köra på ironisk och skratta åt det hela. Jag vet att det inte är någon bra taktik heller, men jag jobbar på det okej.

Hur som helst så förklarade det lite av det hon sa.
Sen vet vi ju alla, eller åtminstone alla som läser det här, att jag kan ha en tendens att vara bitter här på bloggen, men jag vill tro att jag håller det här för det mesta och att jag är en positiv människa i de flesta fall.
Fast nu när jag verkligen tänker efter så är jag nog rätt bitter. Damn it, det måste jag försöka ändra.

Harry Potter-maraton

Har idag avverkat de fyra första filmerna tillsammans med Carro, som inte sett dem tidigare.
Carro (innan vi började se): Jamen, jag har typ sett första! Han blir påkommen och så avgör han en match! Behöver jag se första?
Ja, Carro, det behövde du ;P

Jag: Ja, alltså hans föräldrar blev dödade av Voldemort.
Carro: Är det han med massa skägg?
Jag: Va!? Jahaaa, nej, du tänker på Hagrid.. :D

Carro: De får inte döda pållen! Neej neeej, ta med er pållen! TA DJURET OCH SPRING!!!!
Man tror att Buckbeak dödas
Carro: NEEEEEEEJ!

Carro: Schh, men andas inte så högt! Schh!
Snape vänder sig mot Harry som är under osynlighetsmanteln
Carro: JAG SA JU DET!

Carro: Nu skulle han ha haft den där osynlighetsvästen!

Och otaliga kommentarer till filmen och många frågor, men hon har varit helt inne i det hela och verkligen engagerat sig (betydligt mer än jag xD), så jag är stolt att hon faktiskt orkat se fyra filmer på en dag, trots att hon varit väldigt skeptisk innan, och dessutom kan tänka sig se fyra till imorgon!

Dags att sova!