Nu kan du få mig så lätt

Orden sårar mer än ni tror idag, men jag låtsas att det bara gör lite ont. För det brukar faktiskt inte göra så ont som idag. Och andras skratt brukar inte påverka mitt humör lika mycket som idag. Det blir en helt osalig röra i mitt huvud av känslor som säger emot varandra, och jag tror verkligen att jag har alldeles för lätt för att påverkas av olika känslor.

Jag kan inte somna för att jag tänker på dig, när jag sover så drömmer jag om dig, när jag ser dig blir jag glad och när vi pratar blir jag lycklig. Och jag vill verkligen verkligen verkligen inte att det ska vara så, för jag vet att det är hopplöst. "För vem kan någonsin lära sig att älska ett odjur?"
Åh, Skönheten och Odjuret påminner mig om när jag var liten. Jag vet inte alls om jag tyckte att allt var lättare när man var liten egentligen... Kanske om man jämför med nu, men DÅ tyckte jag nog att det var lika jobbigt som jag tycker att saker är nu.

Och jag är glad att jag, trots att det kanske inte verkar så på det första jag skrev, har så bra vänner som verkligen finns där för mig och vill prata med mig. Det betyder mer än något annat just nu. Tack!