Jag, Jocke, Samuel och Munk var på Boda Borg, fast det såg ut exakt som banorna i Super Mario till Nintendo64 och skulle då klara av alla stjärnor på de olika banorna.
Jag kommenderade i alla fall iväg pojkarna så att de skulle gå och fixa "metallmössan" så att vi skulle bli starkare. När de gått in i ett rum gick jag upp för en trappa och kom till en kafeteria och började fika. Så jag satt där ett tag och filosoferade, men så efter ett tag så började jag som fundera över vart killarna tog vägen och om de aldrig skulle komma och fika med mig. Äh, tänkte jag, jag går och handlar på ÖB istället.
ÖB låg precis bredvid Boda Borg och det såg ut ungefär som på Solbacken här i Skellefteå, med många stora affärer bredvid varandra. Jag går i alla fall in på ÖB (som ser ut exakt som Åhléns, men nevermind) och börjar plocka på mig lite saker som jag vill ha. Spöket Laban-muggar (med en pip att dricka ur, som till småbarn...), någon bricka, en toalettborste o.s.v. Sedan kommer jag till sminkavdelningen och jag hittar en fantastisk sminkpalett med jättebra kvalitet och så var den superbillig! När jag då har bestämt mig för att jag ska köpa den och står i kassan så kommer någon form av specialstyrka inrusandes och tillfångatar kassörskan och då visar det sig att hon "langar" smink (!?) och säljer det jättebilligt, fast oskattat eller något. Så de tittar misstänksamt på mig och frågar om jag hade tänkt köpa smink av henne, månntro. Jag håller upp mina Spöket Laban-muggar som för att visa att "jag har fulla händerna med grejer, hur ska JAG kunna köpa smink då?" och så undkommer jag med nöd och näppe.
Med lite panik springer jag ut från affären, för jag är rädd att de ska komma på att jag egentligen hade tänkt köpa smink, så jag vill ju komma därifrån så fort som möjligt.
När jag kommer ut på parkeringen står mamma och pappa och lassar in matkassar i bagageluckan på Toyotan och frågar varför jag tagit så lång tid på mig. "Men jag har ju varit på Boda Borg", säger jag. Det tar ju sin tid.
"Ja, i alla fall så får du då köra hem Mitsubishin!", säger pappa.
"Men va, nää, killarna är ju kvar på Boda Borg! Varför har ni tagit hit två bilar förresten?". Jag blir ju förtvivlad. Ska jag behöva köra BIL!? Ut från en parkering!? Och Mitsubishin dessutom. Det är ju typ min värsta mardröm.
"Det är bara att du kör hem den nu", fortsätter mamma.
Och på något sätt så hamnar jag i en bil som är på väg ut från parkeringen. På utfarten från parkeringen finns det sådana här larmdetektorer, eller vad de nu heter (sådana som står i utgången till alla affärer, som larmar om man stulit något) och jag inser att jag har ju bara gått ut med mina muggar och dylikt från Åhléns/ÖB/sminklangarstället utan att betala. Jag har lite panik över att det ska låta i de där, så jag vänder ju om med bilen och går tillbaka till kassan med mina saker och säger: "Ursäkta, jag var lite förvirrad alldeles nyss, så jag råkade gå ut med de här sakerna i famnen, så jag tänkte att jag kommer och betalar dem nu."
WOOOSH och så kommer
Jag vaknar upp i ett dunkelt bibliotek där jag sitter vid ett runt mahognybord i en vinröd fåtölj. Bordet är helt omgivet av bokhyllor, utom en smal glipa som man kan komma in igenom. Det står ljus på borden, det är lite rök i luften och det ligger även spelkort på bordet. Runtom bordet sitter tre andra personer och tittar på mig: en man med svart mantel och huva (hur jag vet att det är en man vet jag inte, för man ser inte hans ansikte) sitter mitt emot mig, en ung tjej med röda flätor i en mycket avancerad frisyr och utmanande kläder sitter till höger om mig och en stor, grovmuskig karl med bar överkropp och läderskynke (ni som har spelat Diablo 2: tänk typ en barbar, fast med lite skägg och lite mer hår) sitter till vänster om mig.
Mannen med huvan presenterar sig som en fransman vid namn Don Faison (vilket, nu när jag tänker efter är en liten modifiering på namnet på han som spelar Turk i Scrubs xD) och han röker en cigarett. Typiskt, tänker jag: en fransman som röker... Jag blir illamående av lukten och frågar vad jag gör där och varför jag är fastbunden vid fåtöljen.
Don skrattar ondskefullt och säger:
"Du försökte stjäla från mig och mitt imperium. Sådant går inte ostraffat!"
Jag: "Va!? Jag kom ju tillbaks och skulle betala för sakerna och det var då jag blev tillfångatagen!"
Don: "Försök inte med sådana där undanflykter nu!"
Tjejen med rött hår: "Nu vill vi ha någonting av dig!"
Jag: "Jaha, kan jag bli av med min skuld på något sätt, då? Jag får väl betala böter, eller något..."
Den grove mannen skrattar. (Det är för övrigt det enda han gör i den här drömmen också.)
Tjejen: "Du blir inte av med din skuld så lätt... Vi vill att det ska KÄNNAS!"
Don: "Lugna ner dig lite nu, ****." (namn som jag inte kommer ihåg)
Don: "Vi ska spela ett spel... Om du vinner så är du fri från alla skulder, men om du förlorar så kommer vi att ta ditt förstfödda barn inom åtta år. Har du inget barn inom åtta år så dödar vi dig istället."
Tjejen: "Vi har fem kort var och det gäller att ha högst hand när tiden är slut."
Jag tittar på mina kort och ser att jag har två ess och tre kungar. Hah, ingen kan vara högre än mig.
När tiden är slut ska alla visa sina fem kort en och en, jag ska visa sist så jag sitter där och småler och tänker att jag kom lätt undan ur det här...
När det då är min tur att lägga ner korten så säger de: "Nej nej, du behöver inte visa dina kort, **** här har den högsta handen man kan få." Så jag tittar på hennes kort och hon har hjärter knekt, hjärter två, klöver åtta, en isdrake (?) och en sexa. Så jag blir ju förbannad (dålig förlorare som jag är) och frågar HUR har hon MÖJLIGTVIS bättre kort än vad jag har, och så visar jag mina kort.
Don: "Jomen, hon har hjärter kombinerat med knekt och en isdrake, det är jättebra kort"
Jag blir förbannad och kastar korten på borden och skriker att de inte kan FUSKA och komma på egna regler, börjar gråta och springer därifrån (hahaha, så typiskt mig xD) och tänker att jag ska gömma mig någonstans i alla fall, så jag springer in i matsalen hemma i Kusmark (som tydligen låg i anknytning till biblioteket) och gömmer mig bakom soffan där.
Efter bara en liten stund hör jag hur dörren öppnas och Don kommer in i rummet. Han stannar och tittar på mig och skrattar tyst och ondskefullt.
"Du har försökt döda mig!" (tydligen gör man det genom att kasta spelkort på bordet)
"Straffet för detta är inte nådigt..."
Jag får ju panik och känner att; dödar inte jag honom nu, så dödar han mig... så jag tar upp små ljuslyktor som står bredvid mig och kastar mot honom. Jag missar dock varenda gång. Så får jag se ett par cola-flaskor som står bredvid mig, så jag skakar på dem och skruvar upp korken och kastar dem på honom. Han blir dränkt i cola (det här var i min dröm en mycket bra taktik och mycket smärtsamt egentligen), men han står fortfarande helt stilla och skrattar ondskefullt och sedan säger han "Nu börjar det bli intressant"...
Och sedan vaknar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar