IMBA

Är det bara jag, eller står det IMBA på kuddarna?
Anyone? ...?
Nähä :(

Stalker

Idag har jag först pratat med Louise och vi kom skämtsamt in på ämnet stalkers och pratade om att vi blev så intensiva när vi träffat någon vi gärna vill känna bättre att det nästan känns som att vi är kära under tiden, även fast vi vet att vi inte är det. Men vi, - eller jag, kanske jag ska säga, jag ska inte dra med Louise i något hon inte sagt något om - jag stalkar folk när jag blir sådär intensiv.
Inte på "följa efter på gatan"-sättet, utan jag kollar upp allt jag kan på internet. Facebook, eventuella bloggar, kollar alla bilder som finns och så vidare, bara för att jag vill veta mer. Det här är inte en av mina mer åtråvärda sidor, jag vet, men jag vill ändå berätta om den för den ger er chansen att förstå mig bättre.

Jag kanske bara ska säga att det här inte händer särskilt ofta, hela den här proceduren, för jag träffar inte folk som jag tycker är SÅ intressanta så ofta.

Jag vet att de flesta säkert kollar andras Facebook osv. när de är nyfikna på någon och att jag säkert (hoppas jag) inte är så extrem som jag känner mig ibland, men jag tror att jag snokar betydligt mer än the average person åtminstone. Speciellt när jag blivit såhär intensiv och "besatt" då.

I alla fall så pratade jag med Sarah nu på kvällen och hon nämnde bara något om en stalker tvärt och jag kom in på ämnet i tankarna igen.
Kom att tänka på när jag bodde i Umeå och jag blev förföljd av en kille som jag pratat med under en introduktionsföreläsning och jag tyckte att det var grymt obehagligt. Det var ren fysisk stalking.
Jag hade inte talat om för honom vart jag bodde eller ens vad jag hette i efternamn, men ändå hade han lyckats lämna ett papper med sin mail-adress och telefonnummer i min postfack.
Några dagar senare var jag på en fest och helt plötsligt var han där och när jag flyttade mig mellan olika sällskap i rummet så följde han alltid efter, men alltid på avstånd.
När jag lämnade festen och skulle gå hem ensam så kom han ut och följde efter mig. Han verkade inte vara typen som skulle göra mig något illa - mer typen som desperat ville ha någon att umgås med, men som inte visste hur han skulle göra - men jag ville ändå inte att han skulle följa efter mig på vägen hem.
Men det gjorde han. Hela tiden på avstånd. Han gick aldrig fram till mig och sa något.
Jag hade panik och ringde Jocke för att ha någon att prata med ifall, ifall någonting skulle hända. Jag är jätterädd för att gå själv när det är mörkt i vanliga fall. Addera stalker och det blir några gånger värre.

Min fundering är då: Är jag lika creepy som han som förföljde mig?
Båda vill nog egentligen samma sak och har nog egentligen bara ett desperat behov av att lära känna någon som lämnade ett så positivt intryck (måste jag ju anta i hans fall, men hallå, vem stalkar någon som gjort ett otrevligt intryck?) att man vill lära känna människan.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Spenderade hela natten igår med att läsa Ann Heberleins bok "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" som jag nämnde i mitt förra inlägg. Jag trodde att jag skulle bli deprimerad, men istället kände jag bara hur bra jag faktiskt har det och kände livsglädje istället. Och jag tror att jag kanske fick mer insikt i hur det kan vara att leva med en sådan ångest som hon beskriver. Och som hon beskriver. Jag älskar hennes skriftspråk och berättarförmåga!

Trots att boken till stor del handlar om självmord, citat av filosofer, statistik och liknande (missförstå mig inte och tro att jag tycker att de nämnda bitarna är dåliga, nejnejnej) så fastnar jag på ställena där jag som sagt känner att jag blir inspirerad till att leva och där jag känner att jag kanske till och med vill ändra mitt sätt att leva på. 

"Bauman utgår ifrån uppfattningen att lycka handlar om frihet från besvär. Frihet från besvär. Jag tror  att han har fel, eller, han har kanske  rätt i att de flesta människor tror att de blir lyckliga om de slipper besvär. No fuss. De flesta lever i föreställningen att bekvämlighet, komfort och lyx leder till lycka. Ju bekvämare, komfortablare och lyxigare desto lyckligare. Men det stämmer ju inte. Inte alls. Det som ger tillfredställelse handlar ju om helt andra saker. Om att åstadkomma något själv. Om att äta ett bröd man själv har bakat eller att känna sig trött i kroppen efter en lång promenad. Att känna sig levande. Att ha gjort något som är besvärligt och sedan sätta sig ner och känna efter. Vila. Njuta resultatet av det där besvärliga." -sid 123.

Hon pratar även om ett filmklipp som jag kände att jag var tvungen att kolla upp medan jag läste:

"Kanske är det inte helt korrekt att betrakta konstnären Bas Jan Aders film I'm too sad to tell you från 1971 som ett avsked, men eftersom han försvann till havs fyra år efter den där filmen så framstår den ändå som ett avsked. [...] Jag älskar den. Ibland ser jag på den flera gånger om dagen. Jag vill veta vem han var. Jag vill veta varför han grät. Jag tycker om att se på honom när han gråter. Särskilt när jag inte kan gråta själv tycker jag om att se på när Bas Jan Ader gråter. En riktig människa som gråter riktiga tårar. Pornografi. Pornografi för deprimerade." -sid 174.

Haft en av de bättre dagarna på länge idag :D Först partypatrullen med Sarah på jobbet, sova, Stackgrönnan och Ursviken med Samuel och Tobias och sen se Psycho med dem :)

Har köpt fem böcker idag :D 1984, Oliver Twist och Faust på loppis (6kr totalt :D) och Mangon som sprängdes och Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva på Ica maxi :D

Edit: "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" heter boken. Inte "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva på Ica maxi" som den ser ut att heta när man läser min text ;D
"Oliver Twist och Faust på loppis" låter inte heller som en hit, men man vet aldrig.

Kärlek

Jag känner mig halv. Är inte van vid känslan, vid att faktiskt vara ensam.
Det gör att jag börjar ifrågasätta, börjar tvivla på vad jag känner. Vad är på riktigt och vad är bara en önskan om att inte vara ensam? Vart går gränsen, hur vet jag om jag gått över den eller är det långt kvar till den?

Konstigt att jag blivit så bitter. Har tappat hoppet om att kärlek finns. Eller snarare att det finns en kärlek som är värd att kämpa för - för en kamp är det.
Samtidigt vill jag inget hellre än att inse att den faktiskt finns. Vill inget hellre än att då ta upp den där kampen igen. Men just nu har jag inte kämpaglöden.

Desperat behöver jag den där närheten, intimiteten, ärligheten, engagemanget som brukar följa med kärleken.
Men jag har bestämt mig för att inte leta efter den längre. Jag blir alldeles för intensiv, för klängig, för jobbig och jag vet allt det här, men kan ändå inte hindra det. Jag har försökt förut och misslyckats, men det är dags för ett nytt försök. Ett försök till att inte försöka. Händer det något så händer det och det vore fantastiskt, men händer det ingenting så är det inget utöver det förväntade och jag behöver inte bli besviken.
Tur att jag är bra på att intala mig själv saker. Tur att jag tror på mig själv i alla fall.

Harry Potter-maraton

Har idag avverkat de fyra första filmerna tillsammans med Carro, som inte sett dem tidigare.
Carro (innan vi började se): Jamen, jag har typ sett första! Han blir påkommen och så avgör han en match! Behöver jag se första?
Ja, Carro, det behövde du ;P

Jag: Ja, alltså hans föräldrar blev dödade av Voldemort.
Carro: Är det han med massa skägg?
Jag: Va!? Jahaaa, nej, du tänker på Hagrid.. :D

Carro: De får inte döda pållen! Neej neeej, ta med er pållen! TA DJURET OCH SPRING!!!!
Man tror att Buckbeak dödas
Carro: NEEEEEEEJ!

Carro: Schh, men andas inte så högt! Schh!
Snape vänder sig mot Harry som är under osynlighetsmanteln
Carro: JAG SA JU DET!

Carro: Nu skulle han ha haft den där osynlighetsvästen!

Och otaliga kommentarer till filmen och många frågor, men hon har varit helt inne i det hela och verkligen engagerat sig (betydligt mer än jag xD), så jag är stolt att hon faktiskt orkat se fyra filmer på en dag, trots att hon varit väldigt skeptisk innan, och dessutom kan tänka sig se fyra till imorgon!

Dags att sova!

Tomhet

Paint

Jag vill ha flera bilder i samma stil som den till höger :D Tycker det är så fint :] Trodde jag hade sparat ner någon liknande bild, men icket -.- Finns ju typ tusen, men jag vet inte vad jag ska googla på heller.

Dags att städa?

 

Jepp, dags att städa :P Fast dum som jag är så skjuter jag nog upp det till imorgon (inte första gången det händer), men mamma har jobbat inatt och ska sova + att jag ska fara härifrån kring lunchtid :)

Bilderna är gamla, men det ser ut såhär (om inte värre -.-) igen... Jag vet inte vad jag ska göra av mina kläder.

Bildkavalkad med yours truly!

Ett par skor som jag inte hunnit ha än :*

Vad gör man när man har lite att göra? Jag och Julia for in till stan och tog med oss hennes kamera. Okej, vi skulle göra något annat också, men jag minns inte vad det var. Typ shoppa, I guess.

Mötte mamma som suckade och klagade på att jag var barbent och att ingen annan var det. Sorry för att jag har mitt inre element :( Jag frös då aldrig. Inte ens vinden blåste vatten från fontänen på mig.

"It's gonna be totally awesome!"

Den fantastiska näsan -.-

Blåsfisk - profilbild på FB, såklart!

 Sen har jag visst någon sorts "seriöshetsdamp", dvs. problem att hålla koncentrationen på att vara seriös och så börjar jag fula mig direkt. Om jag själv tar bilder, typ sminkbilder, så går det bra. Blir kanske bara tre oseriösa bilder på 20, eller nåt. Men när någon annan fotar blir jag så självmedveten och det känns så dumt att stå och liksom... FÖRSÖKA se snygg ut? Förstår ni? Kära expertpanelen, i form av mina trogna bloggläsare: är jag normal?

Gillar min flumning här på de små bilderna högst uppe till vänster. Bilden med citatet "It's gonna be totally awesome!" är fin. Åh, jag är så sugen på AVPM och AVPS igen, men jag ska hålla mig ett litet tag till och försöka få Samuel att se det med mig den här gången >:) Sarah ska också se dem, för den delen. Men henne har jag tänkt tvinga. Samuel är lite svårare att tvinga, heh :)

Sorry om redigeringen på bilderna är störande, men jag har en tendens att leka lite med mina bilder när jag kan :] Har försökt kontrollera mig lite och dämpa det.

  Hmm, lyssnar precis på "Dansa, fastän" och fastnar på en del grejer i texten. 

Bland annat "precis där din axel blir till hals". Började tänka på att det står något liknande i min Om mig-grej som är högst uppe här på sidan. Det är nog en fascinerande del av kroppen. Säkert vida omskrivet. Vad fint att andra uppmärksammar just den biten. Den behöver lite uppmärksamhet :D

Fastnar även på "ljudet av sms som inte kommer". Det är nog mest för att känns aktuellt och känsligt.

--------

Jag gjorde en playlist för ett tag sen som heter "Morgonen".
k l i c k a för att lyssna!!

 Fantastiskt namn i alla fall, vilken kreativitet jag hade när jag gjorde den en morgon när jag kom hem från jobbet. Iaf så är den ganska bra. Typ den enda playlisten jag vill lyssna på när jag ska lyssna på musik nu. Lyssna på den! :D

Ja, jag gillar att leka med färger, för er som undrar ;D

--------

Jag är i alla fall glad för att på preliminära schemat så har jag fått ledigt precis de dagar jag önskat! Och lite mer som jag inte vågat önskat har jag också fått! Fantastiska Anette och Olav som lägger schemat; även fast ni inte läser min blogg så skickar jag ett par tankepussar till er för att ni lagt ett så fint sommarschema åt mig! Hoppas bara att det inte ändras!

Som det ser ut nu så är jag ledig hela Trästockhelgen för första gången på evigheter, även ledig midsommar och dagen där efter! Dock jobbar jag Stadsfesten, men jag lider inte direkt :) Kommer inte få jobba så mycket med Sarah-gullet, dock :( Men vi får överleva och försöka träffas mycket ändå ;D

--------

Jag fortsätter ju på min läsar-killing spree, eller vad jag nu ska kalla den.
Hmm, tror jag ska fota böckerna jag läst bara de senaste veckorna... Wait for it! 

Waaaait for iiiit....

Jah! Ni orkade vänta? Jag antar att det tog lite längre tid för mig att fixa bilder än vad det tog för er att vänta, hehe.. Jag känner mig besviken. Känns som att jag har glömt några böcker, men det här är de i mitt rum som jag har läst de senaste två-tre veckorna. De fem understa är ungdomsfantasyböcker med tjejer i huvudrollen. Alla var bra, Graceling eller City of Ashes var bäst. De två ovan där (ooooovan dääär, randas morgonen) är också ungdomsböcker, men med kärlekstema istället för fantasy (inte för att det inte var kärlek i de andra böckerna också). The sky is everywhere var riktigt bra. Började tro på kärlek lite mer igen. Det är så logiskt alla fattar utom du var jag ju tvungen att skaffa p.g.a. titeln. Den var också bra, fick lite att tänka på. Dead in the family är näst senaste Sookie Stackhouse-boken :) börjar bli lite less på att Sookie velar så mycket mellan olika killar nu. Kan hon inte bestämma sig för Eric, punkt slut? Jag blir nog arg om det inte blir de två i slutet -.-

Men jag har ändå lite kvar att läsa av alla böcker jag beställt hem nyligt. Alltså de på bilderna ovan, Den vidunderliga kärlekens historia och även The Hobbit och The Lord of the Rings-böckerna, på engelska alltså, därför jag skriver de engelska namnen. Tror jag har beställt böcker för cirka 2000 under en månad.

 I alla fall har jag lite kvar att läsa. 

Just nu är det de två nedersta böckerna som står på tur. Tredje och fjärde delen i The Mortal Instruments. Har redan smygbörjat på City of Glass :) Tar nog med den till Stockholm/Uppsala när vi far imorgon.

Gah, jag skriver alltid för länge!
Buh-bye!