Fina folket

*

Dags att städa :)

Den här veckan blir verkligen en fikavecka! I förrgår fikade jag med Patric, igår med Svahn och Fossland och idag ska jag fika med mamma :)

Idag väger jag 74.9 kg. Viktigt att inte avrunda till 75 ;) Det börjar vara ett tag sedan jag vägde mig sist och jag fick för mig att göra det idag. Det känns ganska bra. Har (trots fikaveckan ;)) gått ner i vikt sen sist jag vägde mig ändå.
Jag har sån träningsvärk i ryggen och rumpan :( 

Ikväll blir det tjejkväll med mamma, så det ser jag fram emot ^^ Skulle ha blivit med Julia också, men vi glömde som att hon brukar repa på onsdagar :(

Update

Kan man inte le för att man är glad så får man väl lyfta upp mungiporna ;)

Haha, nämen allt känns redan bättre, tack vare en del saker:

Precis efter jag hade skrivit mina inlägg så kommer Jocke och sjunger i falsett (med melodin av "Brick by boring brick") "We'll dig a deep hole, to bury my girlfriend, bury my girlfriend" och även något om att jag blev räddad av en prinskorv. Svårt att inte skratta. Sen fick jag en kram och en puss också.

Fick en msnkram av Alle :)

Såg den här awesome bilden (Nathalie Anderssons):

Hittade lite vindruvor att äta.

Det behövs så små saker för att tippa över åt båda hållen.

Dåligt humör

Mobilbilder ftw

Cheer me up! 

;P ^^ och xD

Men var snäll och rolig. Och stava rätt! Och sluta mejla om han använder sig av ";P" eller "^^".  - HanaPee's blogg idag.

NOOO! ;P och ^^ är ju de bästa smileysarna! Utom xD, möjligtvis... So I disagree, HanaPee...

Bilder från julafton

Da-dan-ta-daaaaa!

03 - Mina föräldrar

Mina föräldrar är i de allra flesta avseenden så olika man kan bli.

Mamma älskar djur, pratar och diskuterar gärna, får panik om saker inte går enligt hennes planer och är en tidsoptimist.
Pappa tycker inte särskilt mycket om djur, diskuterar helst inte alls eftersom han anser att man bråkar då, är lugn och sansad genom det mesta och är alltid ute i god tid.

De gillar båda att röra på sig, musik, att se på viss sport tillsammans och så gillar de varandra.

Jag älskar mina föräldrar och har nog aldrig önskat mig några andra under hela min uppväxt. Såklart har vi haft våra dispyter men jag har alltid, på ett eller annat sätt, förstått mina föräldrars synpunkter på saker och ting.

Om jag har några problem kan jag alltid lita på mina föräldrar. Att de ställer upp för mig och stöttar mig i mina beslut och bekymmer.

Jag minns en cirkusföresställning vi hade i lågstadiet där jag var hund och även "akrobat i trapets". Det senare gick ut på att jag snurrade in mig så mycket jag kunde i de här ringarna man kunde hänga i på gympan... och sen snurrade ut i världens fart och såg helt lealös ut. Alla mina kompisar hade så fasansfullt roligt åt... att min pappa skrattade högst i hela publiken och aldrig kunde sluta skratta, haha.

Mina föräldrar har nog säkert haft det jobbigt på grund av mig, med tanke på att de var rätt unga när de fick veta att mamma var gravid och de bestämde sig för att behålla mig trots att de kanske inte var riktigt redo. (Det senare vet jag inte om det var så, men jag kan tänka mig det). Många misstrodde deras förmåga att ta hand om mig och kritiserade dem i bland annat deras val att låta mig börja skolan ett år tidigare.

Jag tycker inte att något sådant val gällande mig har varit fel och jag är stolt över mina föräldrar.

Jag är stolt över att min pappa är kingen på att kunna saker om musik. Jag är stolt över att min mamma alltid kan vara så trevlig och artig. Jag är stolt över att både mamma och pappa när andra kommenterar att de ser bra ut. (Ja, det får man vara stolt för, även fast det låter fel att säga det). Jag är stolt över att de varit tillsammans sedan mamma var 18 och pappa var 23 och fortfarande kan säga att de älskar varandra och vara lite nykära då och då.

Jag är stolt över att mina föräldrar är så bra föräldrar.

Dag 02 - Min första kärlek

Min första kärlek, som jag minns i alla fall, var Niklas.
När jag flyttade till Kusmark blev vi grannar och jag minns inte när allt började. En dag sprang jag helt plötsligt  över 90-vägen flera gånger, även fast jag inte fick för mamma och detta upprepade sig. Jag ville så gärna vara med honom. Jag hade en känsla i magen att om jag inte var med honom NU så skulle jag inte kunna vara riktigt glad. Om det inte var min födelsedag eller jul i alla fall.

Niklas familj hade en bondgård med massa kor som jag gärna ville klappa, även om de var lite läskiga. Han hade en våningssäng och flera Dundermusen filmer (heter det så?), en badmössa, de drack alltid "hemmagjord" mjölk (haha) och när han ramlade och slog huvudet på deras stentrappa visste jag inte var jag skulle ta vägen när han grät och grät och det kom lite blod. När farmor frågade vad jag skulle bli när jag blev stor så sa jag att jag skulle gifta mig med Niklas och kanske ha en bondgård :)

Vi letade guldstenar på vår infart och åkte till skolan tillsammans varje morgon. Jag tror att jag var kär i honom från 4 år tills jag gick i trean kanske, men aldrig blev mina känslor besvarade. Men det gjorde som ingenting. Vi hade kul tillsammans. Jag, han och Jocke, vår andra granne, blev som en trio som hängde ihop och vi byggde kojor och lekte lekar och levde livets glada dagar. 

Benkinersophobia - got it ;)

Benkinersophobia

Fear of not receiving a letter from Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry on one's eleventh birthday. A study recently showed that many children believe in the magical world of Harry Potter created by J.K. Rowling and are, in fact, fearful of it not existing. This fear often manifests itself in the form of an act described in the book which would be the first contact with the magical world in question - receiving a letter from Hogwarts. The build up to the eleventh birthday can be a time of anxiety for children suffering from this phobia. -'Have you noticed James acting oddly recently?' -'Yes, I think he may be suffering from Benkinersophobia.'

/http://www.urbandictionary.com/define.php?term=Benkinersophobia

Neeej, Hogwaaarts!