You feel like the sun

Det vore snällt om någon kunde tycka om mig idag
eller åtminstone svara på mina sms

14,5

Har lite panik inför hösten nu. Vad som än händer så kommer det bli rörigt i höst. Kommer jag inte in så måste jag ju försöka hitta något jobb någonstans och hur det blir med det vet man ju aldrig...
Kommer jag in så måste jag hitta någonstans att bo, vilket kan bli knepigt, så då kanske jag måste pendla åtminstone i början tills jag har hittat det. Sen har det precis slagit mig att jag inte kommer att känna NÅGON i Umeå.. Ingen alls. Det skrämmer mig. Alltid när jag har börjat på en ny skola eller i en ny klass så har jag haft någon med mig som jag känt sedan tidigare. Iofs. är det här ju en ypperlig chans att starta på nytt, men tänk om jag inte hittar några jag trivs med? Vad gör jag då?
Och hur går man i skola på universitet? Man får ju så lite information... Gud, jag vet typ inte ens vars Umeå är... okej, det vet jag, men jag har typ varit där två gånger i hela mitt liv, så det finns ju inte en chans att jag hittar någonstans :S PANIK!

Här är alla lika övergivna, ensamma, synd om oss

Forgive me if I slip away

Jag förstår verkligen vad du menar, Louise, när du säger att man bara sårar de man tycker om. Och när man gör det känns det som att man helt tappar orken, ingenting ger någonting ändå.

Nåja, jag ska sluta skriva så deppigt. Jag har en tendens att skriva sådant jag tänker på.

Jobbat från sju till tolv idag, fem timmar av pain. Kunde inte sova inatt, så jag gick som en levande död på jobbet idag.
Igår kom jag hem från Elias (tårta, fika och film) runt tolv och sedan tände jag ljus (eftersom min lampa inte fungerade) och skrev dagbok. Somnade tydligen och vaknade efter jag vet inte hur länge och upptäckte att ljusen fortfarande var tända. Fick panik och släckte dem. Efter det hade jag problem att somna, eftersom jag jagat upp mig så mycket.

Imorgon börjar jag jobba halv fem (till halv tio) och innan dess har jag fått order att städa. Jippie...

Vet någon om något händer på midsommar?
Kram

Sitter och ska göra ett fodral till pappas skiva som han ska ha på han och hans kompisars "musikfest" (de dricker öl och ger skivor till varandra, som de lyssnar på under kvällen). Här är pappas förslag till låtar man ska lyssna på i år:

THE NOMADS - RAT FINK A BOO-BOO
JOEL ALME - I NEVER SAID I WAS BRAVE
THE FRATELLIS - MY FRIEND JOHN
EMMYLOU HARRIS - SHORES OF WHITE SAND
HÄSTPOJKEN - UTAN PERSONLIG INSATS
JOHNOSSI - UP IN THE AIR
BILL WITHERS - HARLEM
SHOUT OUT LOUDS - TONIGHT I HAVE TO LEAVE IT
ANITA LIPNKKA & JOHN PORTER - OLD TIME RADIO
MARKUS KRUNEGÅRD - JAG ÄR EN VAMPYR
JOEL ALME - THE SEVEN ISLANDS
DAVID URWITZ - EN EFTERMIDDAG
ALABAMA 3 - PEACE IN THE VALLEY
THE HOURS - BACK WHEN YOU WHERE GOOD
ICICLE WORKS - UNDERSTANDING JANE
THE CORAL - PUT THE SUN BACK
JOSHUA RADIN & SCHULYER FISK - PAPERWEIGHT
GARY LOURIS - SHE ONLY CALL ME ON SUNDAYS
POPSICLE - LOVEFLIES
EMMYLOU HARRIS - BEYOND THE GREAT DIVIDE
JOEL ALME - THE QUEENS CORNER
MONTT MARDIÉ - HOW I WON THE WAR

Själv har jag då inte hört hälften av låtarna, men jag har tänkt göra det eftersom pappa har rätt lika musiksmak :) Och så tycker jag att det är en råkul grej att de träffas och ger varandra skivor med bra musik... nackdelen är väl att jag inte kan göra det för att jag lyssnar på sådan musik som alla ändå redan har hört :P

Idag jobbade jag mitt första skift som ensam... och imorgon har jag inskolning igen. Känns lite konstigt när jag redan jobbat ensam att sedan ha inskolning igen :P nu börjar jag som ha koll på folket jag ska köra runt till och ha hand om. Men nästa vecka blir det inskolning i andra gruppen. Synd, eftersom jag gärna hade jobbat i enbart den här gruppen jag är i nu, men de behövdes tydligen vikarier där med.

Slutade jobba halv tio ikväll, så jag har (i princip) nyss kommit hem. Har tagit på mig att jobba extra på söndag också, sju till fyra. Jobbet är faktiskt riktigt roligt, även om det känns segt att fara dit på morgonen (även fast jag började ett idag).

Idag är en bättre dag, helt klart. Varför vet jag inte, men så är det. Tror jag ätit bättre idag. Mycket beror ju trots allt på det. Och mycket av hur man mår beror ju också på hur man känner sig, och jag känner mig som überris. Håret far som det vill, inget smink, de bekvämaste kläder jag hittar. Vilket gör att mitt självförtroende dalar lite mer än dagar då jag känner att jag gjort mig fin. Visst är det ändå mycket så? Att när man gjort sig extra fin är världen extra bra?

Händer inte så mycket i mitt liv annat än att jag jobbar och jag har tystnadsplikt, så jag vet inte hur mycket jag vågar berätta, så jag låter bli att berätta något överhuvudtaget. Därför finns det kanske inte så mycket att skriva just nu.

Men Daniloo har uppdaterat sin blogg! Wohoo! Poäng till Daniel! http://danielhedqvist.blogspot.com

Självdestruktiv?

Jag har flera gånger undrat om folk känner samma ilska när det känns som att man bara förstör sitt eget liv vad man än gör (okej, kanske inte vad man än gör, men när allt är som värst så tänker man verkligen så) som jag känner ibland. Och när saker inte blir som man tänkt sig. När det blir fel och man inte kan ändra det.
Det är typ som Quadrapop (ehum, fin liknelse) ibland. Jag undrar hur i hela friden jag tänkte när jag gjorde på ett visst sätt vilket resulterar i att "klossarna" hamnar på fel ställe, eller varför jag inte hann flytta dem till ett ställe där de passade och så blir jag råarg för att det förstör mina planer för resten av spelet, och ibland gör det där lilla snedsteget så att jag förlorar hela spelet. Ibland blir det så att det går att fixa till, men det tar mycket jobb att göra det, men sedan kan man börja om från början igen, även om man känner sig helt slut efter det.
Jag bara undrar, ska livet vara såhär hela tiden? Varför kan inte allting bara falla in precis perfekt bredvid varandra utan att jag ska komma och ofrivilligt förstöra allt?

Vet inte hur bra det syns, men jag tyckte att det var lite läskigt första gången jag såg bilden till vänster och trodde det var jag. Funderade på vad jag gjorde på reklamen på last.fm xD

-

I won't let this build up inside of me...
Men ibland är det knepigt. Just nu skulle jag behöva sjukt mycket kramar, några vänner som typ ville lyssna på bra musik (eller dålig) med mig och sjunga med (jättehögt, typ skrika) och bara vara. Tänka vill jag inte göra. Eller så behöver jag nytt folk som jag inte umgåtts med förut. Det är nog vad jag behöver mest (inte för att det är fel på er som jag umgås med mycket), eftersom ja... ibland behöver man vara med nytt folk.

och Aimee Mann är dagens artist på Letssingit :) alltid kul när man ser någon artist man känner igen!
Och jag vill också på Hultsfred! :( buhu, nåja, jag överlever här hemma med att jobba...