Innan andra chansen:

(Ur humorprogrammet Robins)
- Jag har hört att Nordman tänker bränna en häxa på scenen i melodifestivalen på lördag. Och när då Andreas Johnsson hörde detta blev han upprörd och sa, detta är förjävligt, Carola skulle ju vara med mig.

(Hej, jag har 0.15 kronor på mobilen, så bli inte ledsen om jag inte svarar på dina sms)

Graviditet och abort

Idag har jag läst en bok som heter "Som jag vill vara", eller något sådant. Vad jag trodde skulle vara en (typ) "hjärndöd" bok om massa tonårstrams och man blir kär hit och dit och har sex med den och den (tonårsböcker brukar vara så) visade sig vara aningen djupare än så, och så fick jag mig en tankeställare. Även fast det kanske är det författarinnan vill så tror jag ändå att budskapet främst ska gå fram till tjejer tre-fyra år yngre än mig. Och vet ni varför jag läser sådan här litteratur, förresten? För att jag inte orkar tampas med tunga böcker och känna mig smart - nej, faktum är att jag mest känner mig korkad när jag ibland inte förstår eller inte orkar läsa lite tyngre och mer "kulturella" böcker.

På sistone har jag tänkt grymt mycket på graviditet och abort. Det känns som att jag bytt ämne som jag tänker på konstant. Förut tänkte jag ju på döden hela hela tiden. Som sagt, inget paniktänkande på döden, utan mer bara att jag verkligen noterade hur lätt ett liv kan försvinna.
Nu tänker jag alltså istället på graviditet... alltså liv som uppkommer. Och abort, liv som försvinner igen.

Jag vill att ni ska få en bild av det jag tänker också (ni som mirakulöst lyckats undgå mina funderationer):

Säg att du har sex med en person som du inte har en så bra relation med (okej, ni kan vara tillsammans och ha en bra relation, men inte varit det så länge) och så blir "ni" gravida...
Förmodligen är ni som läser min blogg i samma åldersgrupp som mig (gymnasieålder ungefär) och det kan vara många som känner sig redo för att skaffa barn nu, och då är det ju nemas problemas... men för de som inte känner sig redo... Hur gör man då om "olyckan" är framme. Jag vill inte riktigt kalla det olycka heller, för jag tror att det finns en mening bakom det mesta i livet, men säg att det då råkar bli så att du eller din "sexpartner" blir gravid.
Vad gör man i en sådan situation? Nu är det kanske inte någon situation som just jag behöver vara rädd för, men jag har ju som sagt den här "försöker-hitta-mig-själv-genom-att-ta-reda-på-vad-jag-skulle-göra-i-olika
-situationer"-grejen som jag gör.

Ifall jag skulle bli gravid nu skulle jag få panik. (Speciellt eftersom jag skulle undra hur i HELA FRIDEN det skulle ha gått till, först och främst xD)
Jag har alltså inte ett förhållande med någon, och då skulle jag se det som väldigt osäkert att personen jag haft sex med skulle stanna och ta något ansvar som förälder. Även om man enligt lag är tvungen att ta ansvar som kille om tjejen blir med barn, så skulle det förmodligen inte bli en bra relation. Om det nu inte binder en samman (om inte om fanns skulle världen vara tråkig och mina blogginlägg väldigt korta) med den personen, det vill säga.
Hur som helst så kanske man känner att man inte har rätt förutsättningar att ge barnet en bra uppväxt, och då kan man fundera på att göra abort. Eller om man verkligen känner att det är fel att sätta ett barn till världen under de omständigheter som råder.
Men jag har väldigt svårt att tänka mig att jag skulle klara av att göra abort faktiskt. Jag tycker att abort är en bra sak för andra, men jag är inte säker på att jag skulle vilja göra det själv.
Ett liv är ett liv, brukar de som argumenterar mot abort säga. Hur outvecklat det än är, så kommer det att växa och bli som dig och mig.
Kommer ett barn till världen är det mot lagen att döda det, men medan det är inne i ens mage har man alltså rätt att döda det. Jag har svårt att tänka mig att jag skulle vilja döda mitt barn... oavsett de flesta omständigheter. Det skulle isf vara ifall jag blev våldtagen (våldtagen och frågan om abort på samma gång, gud jag lider med kvinnor som måste hantera det) och inte ville bli "påmind" om det varenda gång jag såg mitt barn.
Jag känner att jag pratar alldeles för mycket om det här, egentligen. Jag borde kanske inte bry mig så mycket, eftersom det inte är aktuellt för mig. Men det kanske KAN bli. Det kanske kan bli det för dig också.

Och jag kan tänka mig att det måste vara jättejobbigt att vara killen i det här fallet också. För tjejen har ju som sagt det slutgiltiga valet om hon vill behålla barnet eller inte, även om det är bra om hon kan prata med sin partner om det. Tänk om du som kille inte vill ha barn, men hon bestämmer sig för att behålla det. Då är du alltså SKYLDIG att underhålla barnet (inte entertain kanske, men you get it) tills det blir myndigt. Ifall du vill behålla barnet och hon vill ta bort det så kan hon göra det. Det suger ju som kille. Att egentligen inte ha valet att bestämma. Men förhoppningsvis kanske man har en hyfsat vettig relation och kan prata om det och resonera.
Det är mycket för- och nackdelar, kan jag tänka mig, men oftast så kanske de är lika många och stora. Är de inte det, så kan jag ändå tänka mig att känslan är större än alla förnuftiga argument.

Jag vill nästan ha barn själv, ja, det är nog därför jag tycker att det här är ett väldigt intressant ämne. Samtidigt så vill jag inte ha barn nu ändå, eftersom jag dels inte har en partner - och skulle jag ha en partner så skulle jag vara väldigt säker på att jag trodde att det skulle hålla innan jag skaffade barn ändå - och inte kan försörja mig själv ens.
Därför har jag funderat mycket på vad jag skulle göra om det av någon konstig anledning skulle bli så inom de närmsta fem åren (vi kan väl hoppas på att jag får ha sex åtminstone EN gång under de kommande fem åren... och det kan ju vara allt som behövs, om man inte skyddar sig, eller om det händer någon olycka), eftersom jag är så splittrad. Jag VILL alltså ha barn, väldigt mycket, och jag vet att mina känslor ofta styr över mitt förnuft.
Och OM jag då i det fallet skulle bestämma mig för att behålla det - vad skulle folk runt omkring säga? Skulle folk respektera det?

Okej, nu ska jag sluta skriva xD Applåder om du har läst varenda ord hit ner! ^^ *applåder*

Jag har haft körlektion idag, och det är practically det enda jag har gjort också. Jag har inte ätit någonting alls, vilket resulterar i att jag börjar vara ganska hungrig by now, och jag har gråtit med linser på vilket resulterar i att linserna skaver i mina ögon.

Jag är alldeles för... sentimental. Jag börjar gråta över ingenting, och nu har jag sett Dead Poets Society och jag kunde inte sluta gråta i slutet. Och jag vet att ingen av er tycker att den är en vidare bra film, men jag älskar den!

Och djupare än så orkar jag inte gå in på om min dag.

Fyi så har yours truly ett stort brännsår i gommen sedan en veckan tillbaks som gör att jag inte kan äta någonting hårt, varmt eller kolsyrat. Det sucks, för allt gott här i livet har en tendens att åtminstone vara varmt eller kolsyrat.
Däremot så överkonsumerar jag numer tuggummi, eftersom mycket saliv gör att det gör mindre ont. Ja, jag vill att ni ska tycka synd om mig nu, tack ;)

Jag har sett The Departed idag, men utan ljud... eller vissa ljud var med, såsom musik och ljudeffekter, så det enda som egentligen inte var där var... RÖSTERNA till personerna som pratade. Kan säga att det blev en minst sagt intressant film (tur att jag hade subtitles iaf) och jag provade att se hur lätt det var att läsa på läpparna när det var engelska. Det var ändå hyfsat lätt, så länge man visste vad sammanhanget var :D (Jag vet, när jag skriver om filmer skriver jag nästan aldrig om någonting viktigt... men det är ju lite så jag är också)
Filmen var bra, det tycker jag, och jag gjorde anknytningar till Death Note (dock så tycker jag att Death Note är bättre, men det är dels för att den är så smart, och dels för att den är längre också).

Några av bilderna som Louise tog i onsdags :)
http://imgonnabuyagun.bilddagboken.se

Lovet har gått alldeles för fort, och jag har hunnit med väldigt mycket, men samtidigt väldigt lite. Och jag har spenderat alldeles för mycket pengar. De är nämligen slut nu :'( Och vad har då JAG spenderat pengar på? Mat, bussresor och kläder är mitt svar...

Är jag peppad på skola imorgon? Inte direkt - men jag är inte heldeprimerad heller...
Vi ses imorgon, folks! Eller så gör vi inte det, och då är det synd om dig ^^ ;P
Kram!



Den gjorde min kväll... Se gärna deras andra videos som inkluderar bland annat "How to be gangster", "How to be emo" och "How to be nerd".

Jag har jättemycket hårspray i håret nu (det känns typ klistrigt) och det har varit rejält tovigt. Louise har tagit roliga/coola bilder på mig idag, och de blev typ rätt bra :) en del i alla fall ^^ (man kan ju inte vara alltför självgod)

Morgonen var kanske inte en höjdare, men jag får leva med att det går upp och ner :/
Bråkade med mamma och båda var allmänt tjuriga.

Hej, jag har ångest över skolarbete som jag inte får gjort nu på lovet, jag mår illa över mitt kärleksliv (fast det är ju rätt dött, så det kanske inte är någonting att må illa över egentligen, om det inte ens finns?), jag har ingenting jag är riktigt bra på och jag har riktigt dåligt självförtroende i normala fall (idag fick jag en liten kick). Hur är det med dig?

Hej, jag har underbara vänner och jag har haft en jätterolig kväll med Louise, jag har fruktansvärd tur och jag är egentligen smygbra på ganska många saker (även om ingenting är speciellt utstickande). Hur är det med dig?
Btw så är jag bättre än dig på piano!

Imorgon måste jag egentligen upp rätt tidigt, för jag har tid hos Solveig, och så har jag körlektion. Sedan har jag teori på kvällen, och däremellan hade jag tänkt hinna träffa Alexander :)

Och på fredag är det eon, vilket jag ser fram emot :) även om jag egentligen inte har tid, så är det liksom prio.1

Lördagen och söndagen kommer (om inte annat föreslås) spenderas med all läxa som jag egentligen borde ha gjort under lovet. Jag vet, jag är bäst på att skjuta upp allting och sämst på att göra saker i tid. Men tje tje, det är så det är... (Ja, jag vet... Fossland måste dödas)

(Jag har kommit fram till att jag älskar paranteser (men det visste vi redan) (OOOH, en parantes inom en parantes! OCH EN TILL!) (Ja, jag är trött))

Hahaha, alltså videon till Thnks fr th Mmrs xD
http://youtube.com/watch?v=xWHf_vYZzQ8
Jag älskar aporna, och jag älskar 02.30 xD

Lite mer basic

Det jag skriver om handlar mest om vad som händer idag, och vad jag tycker och tänker om det. För att ni ska få någon som helst bakgrund till hur jag är och vad jag varit med om så tänker jag under några dagar dela med mig av tidigare delar av mitt liv och personer som varit betydelsefulla so far. Inte så intressanta saker, kanske, men ni har något att läsa i alla fall, och jag har någonting att skriva om ^^

Jag föddes alltså den sextonde april 1990 och världen jublade (why not, liksom?), eller i alla fall min familj och släkt. Eftersom jag hade navelsträngen lindad runt halsen när jag föddes så var jag alldeles blå i ansiktet (kan se vissa likheter med idag, då jag ofta blir blå om läpparna ;P) fasade man att jag kanske fått för lite syre till hjärnan så att jag skulle ha fått några allvarliga hjärnfel, men så var inte fallet (eller...?) och vi kunde fara hem från sjukhuset. Hem var då Sjungande Dalen, Orkestervägen 130, ända till den sextonde april 1993 (tre år senare) då vi flyttade till Kusmark.

Kirren (som var ett år äldre än mig) fick stå ut med mig ändå tills förra hösten då vi skiljdes åt. Som ni kanske förstår så hinner man fästa sig en hel del vid varandra under sjutton år, speciellt om man inte har några andra att vara med ibland (syftar främst på tiden som riktigt liten, men nog var det skönt att ha honom när man blev lite äldre också). Man blir som utelämnade åt varandra. På den här bilden ser det dock mest ut som att jag funderar på hur jag i hela friden ska röja honom ur vägen utan att mina föräldrar ska misstänka någonting.

Frankly enough så kommer jag inte ihåg så mycket av mina första år, annat än att jag hade öroninflammation titt som tätt (fast det kommer jag inte ihåg, det har mamma berättat, så so much for that memory).


När jag var tre år lärde jag mig att läsa, och det är väl det största intrycket jag har från den åldern. Jag läste intelligenta böcker såsom "Varför kan inte jag flyga?", som handlade om en struts som försökte flyga som alla andra fåglar, och "Sängdags för Polly".
Jag hade också Elektrakomplex och var kär i min pappa under en kortare period.
Eller ja, min syster föddes ju när jag var tre år också, men det var inte så viktigt ;)

Julia ser ut som en liten Elvis...


Jag umgicks mycket med Niklas (min granne) och Emely (som nästan var min granne), men de var ett år äldre än vad jag var, så jag blev ledsen när de fick börja förskolan men inte jag (kanske speciellt eftersom jag hade varit kär i Niklas ett bra tag), så mamma såg till att jag fick börja förskolan ett år tidigare.

Niklas (som syns på bilden ovanför) var väldigt charmig, men blyg, men han visade minsann sin bästa sida för mig när vi letade guldstenar på min grusgång (wohoo!) Självklart drömde jag att vi skulle gifta oss en vacker dag, och jag hade planerat vårt bröllop in i minsta detalj. Synd bara att han aldrig kände samma känslor för mig :P

Observera mina kläder på bilden, by the way! Jag älskar mina byxor med Långben, Musse och Mimmi på, och jag skulle kunna ha den där tröjan (fast i större storlek då) på mig nu! Åhw... varför finns det inte snygga kläder längre? ;O
Förresten så var mina skor vita med rosa detaljer som börjar lysa när man trampade ner skorna. På sidorna av skorna är det Belle från Skönheten och Odjuret
(och vi vet ju alla vad jag tycker om den filmen <3)

På tal om Belle så måste jag ta upp hur mycket jag älskade (älskar) Skönheten och Odjuret. Jag försökte alltså gå, prata, sjunga och se ut som Belle. Jag tränade till och med på att sitta som hon gör när hon läser en bok en gång i filmen. Och jag kan nästan hela filmen utantill. Fast när jag var liten så trodde jag att hon sjöng "Jag vill något mer än leva skoskavsliv" - vilket min mamma har väldigt roligt åt nowadays.

Det ser kanske ut som att jag var värsta supportern av Pittsburg Penguins, men så var inte fallet. Pappa var, däremot :P
Som ni kanske ser på mina utsökta tandrader så fick jag tänder väldigt fort, men jag tappade dem väldigt fort också. När jag tappat mina tänder så la jag en tand i ett glas med vatten, och sedan på morgonen fick jag en present av mjölktandsmössen (ja, det var mitt favoritprogram på tv).

Den här bilden får komma med bara för att jag älskar hur grym jag ser ut. Grym som i elak, inte cool. Fast det är klart, lite cool är jag också ;) Observera spegelbilden i ugnsluckan också ;)

Jag vet att jag är jätteseg på att uppdatera min blogg, men jag har inte riktigt haft tid. Har varit upptagen med att se Death Note och sedan har jag haft så ont i magen att jag knappt kunnat röra på mig. Nu är jag uppe på benen igen, och är på väg till stan för att köpa en present till Samuel.

SAMUEL, vad ska jag KÖPA!?

Jag hatar att köpa presenter till killar. Det är mycket lättare att hitta saker till tjejer :/

Återkommer sen ikväll :) KRAM PÅ ER!