Please don't talk to me, I fall in love so easily

Ingenting är enkelt, speciellt inte när det gäller mig. Jag är så osäker hela tiden. På vem jag är, vad jag känner, hur jag mår, vilket godis jag ska ta idag, hur jag ska hantera situationer. Ja, alla sådana där livsviktiga frågor... Hah, men man kanske inte vore intressant (försöker inte säga att jag tycker att alla ska tycka att jag är det) om man hade ett enkelt liv, och visste allt sådant där.

Just nu vill jag verkligen bara prata med någon, och det känns som att min blogg är den enda som orkar lyssna på mig hela tiden. Det tråkiga är att man aldrig får någon respons, vare sig av bloggen eller av de som läser (om det nu är någon som gör det?). Men jag kan bolla mina tankar med mig själv här, och jag kan ladda upp massor med bilder på mig själv och låtsas att folk vill se dem. Så länge jag kan låtsas så fortsätter jag vara lycklig.

Jag trodde ett tag att jag verkligen hade hittat något. Något att hålla fast vid, men det försvann liksom direkt. Och jag klänger mig fast, eller ger upp direkt, vilket jag alltid gör.

Pills

I hope my smile
can distract you
I hope my fists
can fight for two
So it never has to show
And you'll never know
-
One may think
we're alright
But we need pills
to sleep at night
We need lies
to make it through the day
We're not ok

Time for Heroes

Det är natt och tankarna börjar komma. Igår när vi höll på med projektarbetet så kände jag verkligen hur lite personlighet jag har. Alla som var där är liksom hur sköna som helst, och har humor och allt. Känns som att vad jag än gör så kan jag aldrig vara lika bra som de, för jag är så personlighetslös. Det enda jag gör är att jag anpassar mig efter de jag är med. Jag känner mig verkligen värdelös just nu. Känns som att jag inte passar in helt någonstans, eftersom jag liksom vant mig vid att kunna passa in överallt. Som en pusselbit som passar i alla pussel, men som inte har något pussel där den riktigt hör hemma. Bara en extrabit som finns där om man skulle behöva den.
Jag är en tragisk människa.

Dressed to kill

Ledig idag ^^ Jippie :)
For till Svahn och jobbade lite med vårt projektarbete, började se Serenity och sedan for jag hem ^^ Kortfattat, alltså. Det var nice!

När jag kom hem insåg jag att det var både norrsken och jättestjärnklart ute, så jag la mig med kudde och filt på studsmattan och låg där i nästan 45 minuter, innan jag gick in och gjorde varm choklad ^^

Klockan är rätt mycket, så jag ska nog sova nu!

Jag vet inte, men är det bara jag som tycker att (okej, försök att inte bara kolla på kroppen) hon påminner om någon? Jag blir galen!

Don't look back into the sun

Såg "Idol" igår, även fast jag liksom har sagt upp all kontakt med det programmet, och till min stora fasa så skrattade jag! (Okej, bara en gång - när juryn blev utbytt mot gamla gubbar och en tant - men ändå, det är en DÖDSSYND). Sedan såg jag "Little Britain". Lite mer min humor och så, men känns lite för mycket. Man orkar inte se mer än ett avsnitt åt gången, sen räcker det med "Little Britain" tills man råkar se det på TV:n nästa gång, vilket inte är ofta. Kanske för att jag typ aldrig ser på TV. Ordet är till och med så främmande för mig att jag funderar på hur man ska skriva det. Ska man skriva "tv", "TV", "teve" xD Och skriver man "TVn" eller "TV:n" xD Alltså, dagens I-landsproblem, eller något.

H kläckte ur sig en mindre genomtänkt kommentar i måndags:
"Men det vore ju inte så bra om de sög" - om The Tough Alliance som hon ska fara och se snart :P

Gillar när folk inte riktigt tänker efter innan de säger saker ^^ Det blir oftast roligare så.

Stockholm och skolan

Imorgon börjar vi fara hem från Stockholm, men jag tänkte bara skriva här lite. Får typ inte logga in på Apberget för min pappa, men jag kanske gör det i smyg (6)

Mina fingrar blöder nästan (okej, bara nästan), för jag har kommit på att det är rätt kul att spela gitarr, så nu försöker jag komma ihåg några låtar som Albin försökte lära mig sist jag var hos honom. Det går ändå rätt okej ^^
Tvungen att vara hemma idag, för att mamma och pappa är på någon firmafest, så jag ska ta hand om min lillasyster (14, som knappast behövs passas). Det fungerar ändå för mig. Lite tid till att varva ner, och dessutom har hon lovat att hon ska göra efterrätt och laga mat åt mig, så jag behöver inte bry mig om så mycket alls. Skönt.
Igår var jag hos Mikael i Renbergsvattnet och det var riktigt härligt! Synd bara att alla mina bilder blev så suddiga :/
Efter en väldigt hektisk vecka, så känns det skönt att kunna slappna av lite nu på lördagen och söndagen. Sedan har jag nog något att göra ända fram till skolan börjar, verkar det som.
Skolan ja... Det är faktiskt första sommaren någonsin som jag inte längtat tillbaks till skolan. Det känns som att det här lovet hade behövt vara lite längre för att jag ska bli utvilad till nästa termin.

Aouch

När Gustav, som JAG tycker är seg på att uppdatera sin blogg, påpekar att jag är seg på att uppdatera min blogg, så är det väl bäst att skriva något...
Däremot vet jag inte vad jag ska skriva. Känns som att alla skriver om så vettiga saker, men jag har inget vettigt att skriva om... ;P

Jag har tänkt på en sak: Hur kommer det sig att alla lyckas spara sina pengar så länge? Jag har typ haft mina pengar i typ två veckor och bränt typ 3000 kronor :(
Hur gör man för att inte slösa så mycket pengar? Är det värt att tänka som jag gör? Att sommaren är den tid då man behöver mest pengar för att underhålla sig? Men behöver man verkligen pengar för att ha kul? Det verkar nästan så idag. Det är sällan det händer något som folk betraktar som "kul" utan att man ska behöva använda lite pengar. Jag gillar det inte. Behovet av pengar. Samtidigt så är det väl svårt att klara sig utan pengar, men jag tycker att behovet har blivit lite... lite för mycket.

Och Frankrikeresan blev inställd, på grund av vägglöss i lägenheten som de trodde att de inte skulle lyckas få bort innan vi kom dit. Då blev jag lite sur. Jag var ju som peppad på att fara, men det verkar som att vi åtminstone fortfarande ska till Stockholm, och att vi kanske far till Frankrike till våren istället. Men jag är fortfarande lite sur. Det var ju min enda chans att få lite färg alls den här sommaren ;)

Igår hade jag och Albin varit tillsammans i ett halvår. Tiden går som fort, fast ändå segt...
(Wohow, det där förstod nog alla...)